Ett vildsvin som går runt och bökar
Jag skulle vilja ta död på en myt...., åtminstone skulle jag vilja berätta min åsikt som inte stämmer med alla de skräckinjagande historier jag blivit matad med. Jag antar att mitt inlägg kan störa en del, då jag förstått att de flesta inte gillar vildsvin - men jag gillar dom iaf! och skulle vilja slå ett slag för dessa urcharmiga skygga grisar!
Ända sen jag började gå ut och fota själv i skogen för en massa år sen fick jag höra den ena skräckinjagande historien efter den andra... -Se upp för vildsvinen, möter du en sån, är det goodbye! Dom är sjukt aggressiva och går till attack direkt, särskilt då de har ungar.... - Grävlingar är livsfarliga, se till att ha äggskal i dina stövlar, för dom biter till det krasar... Jag vet inte hur många hemska historier jag fått höra, och nog tusan blev jag lite påverkad ändå? Jag kom på mig med att gå runt och lyssna efter dom, och sen när jag inbillat mig att de fanns där i området så sprang jag allt vad jag kunde, dom är ju så vansinnigt aggressiva.
Då jag jobbat en del med djur, tyckte jag ändå att det var konstigt, ok att dom avskyr människan..., men att dom skulle ge sig på hur som helst?? Njaee... Jag blev så klart mer och mer fascinerad, precis som jag oftast blir av de som jag från början var rädd för. T.ex är oväder det jag älskar mest, det jag en gång var rädd för. Allt handlar väl om respekt? Och respekt har jag för alla djur! Även för oväder, trots att min dröm är att fota en F5'a ;o)
Hur som, jag ville kolla in dessa farliga vildsvin...., och det har jag försökt under ett antal år och en sak har jag lärt mig - ett vildsvin drar så fort den ser en, så fort den känner vittringen av människan så sticker den. Men om den blir trängd då? En hona med ungar? När det gäller ALLA djur med ungar ska man ha stor respekt, dom skyddar sina barn mot fara och människan är en stor fara. Och är det något konstigt med det? Absolut inte! Människan skyddar väl sina barn mot eventuella faror? Får inte djur göra samma sak? Självklart, det handlar om respekt igen.
Fåglar attackerar och folk skriver insändare om hur livsfarliga fåglarna är som gör anfall, helt oförstående om naturens lagar....., och aldrig att det kan gå till sig själv och fråga sig själv - hur hade jag själv gjort? Jag har mött vildsvins honor med ungar och de har alltid stuckit så fort de sett mig. Om jag däremot skulle tränga ett vildsvin, så får jag faktiskt skylla mig själv! Jag skulle aldrig kräva att ett djur skulle avlivas pga att det hade attackerat mig, jag har full förståelse att jag då gjort något fel. Jag har blivit attackerad av fåglar och först inte förstått? tills jag självklart hittar anledningen och ser till att inte gå i deras väg mer.
Vildsvin som skadeskjutits har gått till anfall och ibland har det slutat tragisk för den som blev anfallen, mycket tråkigt så klart. Men, om man blir skadeskjuten, det gör ont..., jätteont...., vad hade du gjort då själv? Hade du tackat den som sköt dig? Nej, tror inte det. iaf hade inte jag gjort det, jag hade gjort precis som vildsvinen, jag hade blivit jättearg och allra helst om jag har små barn att ta hand om... Respekt och förståelse, och ett sunt förnuft! Nåväl, jag tycker vildsvin är otroligt söta ifrånsett från de flesta andra, därför vill jag skriva detta, för att DU som kanske är rädd inte ska känna den rädsla för att gå ut i skog och mark, risken att ett vildsvin skulle attackera dig ser jag som otroligt liten, det skulle isf vara en skadeskjuten gris som kommer i din väg och där du får ta smällen.
Nåja, mina försök att fånga vildsvinen är inga bra, det vittnar om inte annat dessa bilder om - men allt handlar inte om att få bra foto, det handlar om en upplevelse som lämnar avtryck, minnen och kärlek. En kväll lyckades jag iaf smyga mig fram :o) Vinden blåste rätt och jag smög så gott jag kunde i det höga gräset och bland allt sly, jag gick ner i en bäck som jag inte såg och kände hur mina stövlar fylldes av det kalla vattnet, och allt jag kunde tänka på - gode gud, ge mig inga fästingar - det är det enda djur, förlåt - parasit jag inte klarar av. Jag stannande till ibland, stod blickstilla så fort han lyfte sitt charmiga huvud åt mitt håll...., jag var övertygad om att han skulle höra mitt hjärta banka och slå hejvilt, för det var allt jag själv hörde. Till slut hitta jag en liten lucka och han tittade upp och han såg mig....
Ett vildsvin känner min vittring
Stunden var kort, sekunder handlade det om...., men jag ska bära mötet i mitt hjärta så länge jag lever. För hans milda ögon sa mig allt..., den enda fara som fanns, var ju jag - jag människan.
Vildsvin springer sin väg i rädsla för människa
Tänk ett sådant stort djur, åtminstone - tungt djur, blir rädd för mig? Precis som kossorna på ängen som backar när det känner sig osäkra...., som sälarna i havet på över 300 kg som hoppar i så fort man upplevs som ett hot... Jag är ett hot, jag är 164 lång, kort... :o) Vad jag väger vet jag inte, men det enda hot som finns är alltid jag själv. Det är blandade känslor jag känner när han springer sin väg, vemod, samt lycka att få se honom. Han stannar dock en bit ifrån mig, kollar in mig..., vad tänker han? Känner han? Jag tittar ner..., vill inte möta hans blick - jag är ett rovdjur och mina ögon utmanar honom..., därför tittar jag alltid ner när jag möter djur.
vildsvin tittar på mig
Antagligen bestämmer han sig för att jag inte utgör något större hot? För han stannar och fortsätter äta och jag får njuta av honom en liten stund till. Jag ler när jag ser hur hans söta svans viftar fram och tillbaks...
Plötsligt ser jag hur han går sin väg..., han vill inte vara i min närhet såklart, jag borde gått, men blev förtrollad av att få vara honom så pass nära. Men när han går sin väg, slår mitt hjärta hejvilt igen, en kärlek väller upp inom mig..., jag önskar så att ditt liv blir fyllt av glädje.
Alla bilderna här ovan är tagna med en Canon 5D mark II och Canon 400-5/6 ISO 400 Då jag är en ganska lat fotograf och oftast bara bär med mig det objektiv som sitter på min kamera bara, så hade jag självklart inget stativ med, vilket hade underlättat, eller att jag ökat ISO värdet, men det hade jag ingen tanke på då. Bilderna är mörka, lite oskarpa - det var kväll. Jag har ljusat upp dom en smula i Photoshop för att ni överhuvudtaget ska se något :o) och ja, jag vet, dom är inte bra ändå. MEN, det handlar inte om bra bilder här, det handlar om en kärlek, en upplevelse jag vill dela med mig av. Här är två andra bilder, en hona med bebisar, även dessa bilder rent värdelösa - men visst är dom ursöta!
Vildsvin med bebisar
Vildsvinsmamma med bebisar Nästa gång kanske jag ska berätta om upplevelsen att höra Kronhjortarna bröla, eller så kanske det blir något annat :o) här två kronhjortar som sedan stångades och bröla tills solen gick upp.
Kronhjortar i gryningen
Nu ska jag sticka och jobba, sen ska jag sticka ut och fota och sen ska jag jobba inatt igen - frågan jag ställer mig är - när ska jag sova? :o) Inte kan man väl sova när man kan sitta ute och höra kronhjortarna? Ljuvliga underbara stunder då myggen äter av en och man undrar om man mist förståndet totalt? :o)
/Tammy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar