fredag 18 november 2011

Den Skrattande Lövgrodan


Det är en varm sensommardag, solen står högt på himmeln och det är alldeles underbart ute. Jag och min syster Jonna har nyss varit och badat i havet. Vi är båda på livat glatt humör och sitter och tjattrar som två små barn i bilen medan skratten avlöser varann. INGEN hade förstått vad vi säger.... :o) Vi har nämligen ett eget språk!!

Det sa iaf vår mamma till oss när vi var små och när vi sen blev vuxna, blev det inte bättre. När vi umgås så är det "de språket som gäller" de innehåller 99,9% skratt, fniss, skratt...bla bla bla...skratt igen och sen fortsätter skratten i det oändliga - dessutom talar vi fort, jättefort :o) Ibland om andra är med, och jag och Jonna sätter igång, ser man dom allt som oftast stå där som frågetecken och titta med stora ögon - " Herregud, var kommer dom ifrån? rymden? " Vår älskade mamma brukade alltid säga till folk, -" gör er inget besvär med att förstå dom där två, för det gör inte ens jag och jag är deras mamma ;o)" Vi har m.a.o alltid kul ihop ♥

 Vi finner en pittoresk hamn och där ligger underbara hus med fantastiska stockrosor utanför i alla dess färger...,vi utropar båda - HÄR SKA JAG BO :o) För att självklart börja skratta igen då en äldre man som sitter vid sina fiskegarn hoppar till av våra utrop. - Ja, se flickor säger han och ler stort... :o) Efter en timmes tid kör vi vidare denna vackra sommardag och innan vi vet av det är vi vid Lövgrodorna, vi bestämmer oss för att se hur dom har det idag... Som så vanligt i grodornas sällskap försvinner tiden, och man är i sjunde himmeln och man kan inte sluta le när man är här, det är omöjligt :o)

 Här fann jag en urgo Lövgroda, det är en vuxen hane och han är helt enkelt sagolik! Förutom storleken, så kan jag se det på hans ränder i hans söta ansikte att han är vuxen. Att han är en hane ser jag på hans strupe som en mörkt färgad. Lövgroda i vassen Jag är obotligt förälskad i grodor och kan inte sluta se på dom och prata med dom när jag är där :o) ...Och ja, dom lyssnar på mig..... Här fotade jag mellan ekblad och underexponerade bilden, och sen letade jag efter en vinkel där jag nästan bara fick med hans vackra öga.

Lövgroda bland bladen

Jag håller mig runt 2,8 - 3,5 för att få ett djup, en känsla jag eftersträvar i bilden..., för att utesluta och för att framhäva det jag ser. I detta fallet är det ögonen jag ville fånga! Ett möte med kärleken.

Lövgroda bakom ekblad

 Tiden går fort när man är med den man älskar, och så gjorde det även denna gång och jag ville väldigt gärna sticka och fota Myrorna, så jag säger till Jonna som nu ligger ner i gräset och är helt inbiten i något om vi inte kan sticka och fota myror....?? Hon hör mig inte riktigt?? :o) Jo, hon hör mig visst, -men mina ord försvinner i en annan värld, och i den världen hon är i då, hör man inget..., jag vet.....! Jag kan faktiskt säga vad jag vill till henne just då, för hon säger bara ja...eller nej, eller jaha...ok, va? jaså...? :o)

Jag vet av erfarenheten att det inte är lönt att prata med mig heller i dom stunderna när man är inne i det man ser... Så vad gör man?? Vad gör jag?? Jo, jag ger Grodan som sitter där så gudomligt söt i trädet min största kärleksförklaring :o)) Jag berättar för honom hur otroligt underbar han är, och att jag önskar jag vore en GRODFLICKA :o) För om jag vore det, så skulle jag kyssa ihjäl dig älskade du.... ;o) Och det är då, han tittar upp på mig...., och vad händer???? Vad är det som händer???

Lövgroda tittar på mig

JO, han börjar skratta åt mig :o))) Han skrattar åt min kärleksförklaring jag gav honom om att jag önskar att jag vore en grodflicka i hans värld :o)


 Skrattande lövgrodan Han skrattar så innerligt underbart gott och jag kan bara skratta med honom ♥ ♥ ♥ Hela han hoppar av skratt nu :o)) han skrattar högt och stort och helt underbarrrrt :o) och han höll sig hårt i bladet för att inte trilla av trädet så som han skratta ♥

Skrattande lövgroda 

Mitt i hans goa skratt, tystnar han och sneglar försiktig på mig för att se om jag verkligen fanns på riktigt :o) - " Finns det såna som hon? Sådana galenpannor?? Grodflicka? Kyssa mig??


" Lövgrodan ..och så börjar han skratta åt mig igen ;o))


 Groda som skrattar Ja, sådär höll vi på och skratta en stund tills han hoppade iväg och sen skvallra för alla sina kompisar om galenpannan han hade träffat i buskarna ;o) ~ Jag vaknade upp ur mitt lyckorus för att slänga en blick på min älskade syster...., och det var då jag började skratta igen :o) För hur i hela friden såg hon ut??? Vita kläder? Jahapp, jag säger inget..., jag brukar vara värst och så här ser vi nästan nämligen alltid ut, - tro fasiken att man aldrig vill stöta på någon fotograf ute :o)


Jonna Bergström ligger och fotar Det var ju inte så att vi planerat att ligga i dyngan...,men ändå hamnar man alltid där ändå! Här går Jonna förbi mig, jag hann bara få med halva henne så som jag skratta, för om ni hade sett hur resten av hon såg ut så hade ni heller inte klarat av att fota :o)

Jonna Bergström finklädd

 Bäst vi satt där i grönbetet, och hade slängt alla våra prylar överallt....,så skulle Jonna sedan ta sin kamera, men se - den var redan upptagen :o) Är man så dum att man bara slänger sina prylar, får man allt vara beredd på att någon annan norpar dom :o)) Lövgrodan på Canon kamera, kan Canon få snyggare reklam? :o)))

Lövgroda på Canon kamera

Lövgrodorna är alldeles underbara, och inte alltid lätta att upptäcka, trots att dom kan sitta på ens saker eller är mitt framför näsan på en. Vilket en annan fotograf fick upptäcka - Hej Sven :o) Sven stod en dag med sin söta hund och en kamera med sig, och så sa han...., jag vill gärna se en lövgroda ....., jaha sa jag, om du tittar rakt ner framför dina fötter så sitter det en där :o) Så svåra kan dom vara att se, tills man sätter på sig Lövgrodeglasögonen :o)


Canon kamera med lövgroda på Alla bilderna är fotade med en Canon 5D Mark II + Canons 100 - 2,8 och massor av Kärlek ♥ Var rädda om er, den vackra naturen och de underbara ljuvliga djuren!
/Tammy

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar