I kärlekens tecken

Paddkärlek i ett vattenfall

Paddlek, Bufo bufo

Jag ligger verkligen efter i tiden, - Veckorna springer iväg och jag med dom, tiden vid datorn är begränsad och jag är långt efter i allt, som vanliigt! Jag kan ju bara skylla på vädret, allt är vädrets skull - så det så!

Hade det inte blivit högsommar, så hade jag antagligen varit hemma lite mer, åtminstone fem minuter mer än annars ;o) Om jag får framföra ett klagomål till fröken Vår så är det; det går för fort! Allt sker på en och samma gång, och hur ska man hinna med allt man vill? Plötsligt slår alla träden ut, alla blommorna har bestämt sig för att slå ut precis samtidigt, hur är det möjligt? Kan inte söta lilla Våren ta det liiite lugnt? ;o) Tänk på oss som sitter inlåsta om dagarna och längtar ut, sen när vi kommer ut i det fria kan vi inte lämna det förrän sent om kvällarna... Men, struntsamma, kör på - vi njuter och om jag fick bestämma, så hade jag haft vår året om ♥

Paddor i vattenfall, parningslek

På tal om väder, så kan jag berätta att vi hade minsann väder när vi skulle fota paddorna! Det snöa, det regna - solen sken, det hagla, för att stunden efter ersättas av solen igen - det kallar jag väder :o) Men det finns INGENTING som skulle kunna stoppa oss från att vara där när paddorna leker, det är årets höjdpunkt! När man går hem för dagen har man ont i käkarna, så mycket ler man - det är en obeskrivlig glädje och lycka att vara där hos dom, höra deras söta små ljud, att få se dom, att få uppleva denna kärleksakt slår precis allt. Och här handlar det inte om fotografering, utan upplevelsen att bara få iaktta dessa ljuvliga varelser!

Bufo bufo paddors parningslek

Man vill vara precis överallt när man är där hos dom, i dammen - ovanför dammen man vill inte missa ett ögonblick i deras närhet! Tiden då de parar sig går såååå snabbt, några dagar, sen är det över, och sen kan man leva på detta magiska ögonblick länge. Och jag brukar öppna mapparna med paddorna på vintern för att bara få uppleva det där igen - det där som får mitt hjärta att slå frivolter av ren kärlekslycka ♥

Ett kärlekspar mellan vassens vackra pelare

Padda som tittar på mig i vassen

I dammen är världen helt annorlunda och det är lika spännande varje år :o) När man står där och det kanske snöar, haglar och vindarna är bitande kalla och dammen ser svart ut, så känns det allt utom lockande, ändå så vet man att så fort jag kommer i, så är jag i sjunde himmeln ♥ Och då kan man knappt gå upp igen, trots att man tappat känseln i fingrarna för längesen och knappt kan trycka ner avtryckaren :o) För även om man har torrdräkt och handskar på sig, så blir man väldigt kall, därför att man måste hålla sig så stilla som möjligt. Så fort man rör sig så rör man upp bottensediment och kan inte se ett enda dugg, och det tar lång tid innan det lägger sig och då får man vänta ännu längre. Paddpar som spejar upp mot land, alla små svarta prickar är paddornas ägg.

Paddor under ytan

Paddpar jag fotat i befintligt ljus - alla små svarta prickar är paddägg.
Canon 400D, samt UV-hus S 160 - B 8 - ISO 100

Paddor under ytan bland sina paddägg

Man klarar som sagt inte av att vara i hur länge som helst, utan får gå upp och värma händerna mellan varven. Men väl där, så klarar man inte av att inte vara i dammen, utan går i igen :o) Här sitter en padda och njuter av vattnet som stänker omkring honom! Blir söta vattenbubblor runt honom.

Padda bufo bufo

En padda och hans vackra värld!

Detta är inte en Lövgroda ;o) utan en padda som är under spaning ;o)

En del är ju bara för fräcka alltså - trampar på en hur som helst... ;o) eller tror spindeln att han hittat en sten att klättra upp på tro?

Spindeln och paddan

Och mitt när man ligger där i smeten, så råkar jag titta upp - för att få se vad???? Jo, Jonna står där barfota och jag kan lova er, det var ruggigt kallt denna dag :o) Saken är den att vi inte planerat riktigt för att fota på land, utan var helt inställda på dammen - men som vanligt så gör vi aldrig vad vi tror vi ska göra, utan vad som faller på, - och har man då inga bra skor med sig - tja, då får man stå barfota - jätteskönt ;o)

Jonnas fötter Men, hur kul är det då? Förutom kylan så finns här mängder av blodiglar som borrar sig ner i smeten när det kommer ut från ett litet vattenfall från den ena dammen, och där står hon alltså, barfota! Och här hann jag ta en snabb bild på en av dom innan han borra ner sig och försvann! Fast, jag kan faktiskt berätta att vi båda fått blodiglar på våra händer när vi fotat utan handskar - och nej, det gjorde inte ont, men var väl inte sådär jättebehagligt heller, men vem vet - det kanske gjorde susen? :o)

Blodigel

Som sagt, det är svårt att slita sig från dessa underbara paddor, det är med ren sorg i hjärtat faktist som man åker hem - för man vill bara vara där och få uppleva deras kärleksspel - men deras kärlek lever kvar i hjärtat och jag längtar redan efter nästa kärlekslek.

Jag önskar er alla en underbar helg, med massor av vackra upplevelser i naturen och var rädd om våra fantastiska djur!! Med kärlek
/Tammy