Nuffe lloyd Han heter Lloyd ♥ och jag döpte honom efter ett rederi som min pappa jobbade på när jag var liten. Han kallades för Blyger hos uppfödaren. Han var hennes sista valp, och honom skulle hon behålla. Var det tänkt ;o) Han var så vacker, så lovande, så perfekt redan som liten valp....., och han var KNÄPPTYST sa hon, inte ett ljud hade han sagt, därför kalla hon honom Blyger ;o)
För att göra en lång story kort, och för att helt enkelt hoppa över hur Lloyd kom in i mitt liv, så vill jag ändå säga att efter många förluster och då jag nyligen förlorat mina två älskade pojkar (Nuffar) som var mitt allt och som även räddat mitt liv en gång i tiden, så var mitt hjärta stängt. Aldrig mer skulle jag utsätta mig för smärtan, aldrig mer skulle jag förlora.
Aldrig mer skulle jag älska igen. Med andra ord - jag skaffade inte Lloyd. Men, att tro att man kan stänga ute smärtan är som att trycka på stoppknappen för att kunna leva. Smärtan, liksom lyckan tillhör livets gång. Nå, vem är han då? ~ Han är den som skulle få brukshundsfolk att gråta blod :o) Han har ingen sportsbil att skryta med, ej heller några flashiga märkeskläder, han struntar högaktningsfullt i allt materiellt och han skryter aldrig..., han har heller ingen titel att skryta med för han vet ju vad han går för :o)
Han försöker inte smickra mig med några vackra ord, ej heller elaka för den delen... Han äger mitt hjärta! Han är olydig, oförskämd, respektlös, opålitlig.. Otämjd, vild och komplett galen.. Han dreglar, han är alltid dygnsur, han fäller till fåglarnas glädje då de bygger bo med hans ull.. Han bits, han brottar ner mig, han försöker svälja mitt huvud med sitt stora gap samtidigt som han morrar.. Han har gett mig otaliga fläskläppar, blåklockor och även stulit en bit kött från min näsa..., jag är ärrad på kroppen och alltid full av blåmärken av en våldsam lek som bara en idiot som jag kan älska :o) Han får folk att chockas när han brottar ner mig, det ser ju faktiskt våldsamt farligt ut..., men bara jag vet hur försiktig han trots alla olyckor faktiskt är..., och den som sig i leken ger, får leken tåla..., eller? Han är stor, tung och sund - han är en Newfoundlandshund och väger ca 75 kg och hans kropp är ett enda stort muskelpaket.... Han skrämmer livet av de hundar och människor han får för sig att skrämma, för att han tycker det är så ruskigt kul :o)
Med honom med sig ut på tur, kan man glömma allt vad frid är!! Man kan glömma alla ögonblick och möten med djur. Han kan hålla folk borta också, domhan inte gillar...dom som är ett hot mot hans matte, i hans ögon iaf ;o) men han drar dem även till sig som en stor magnet då alla faller för hans björnliknande uppenbarelse och frågar om de får klappa björnen? ;o) Negativ? Knappast, bara ärlig! Har i hela mitt liv haft hund, men aldrig en hund som får mig att gråta och skratta samtidigt - när jag ser på honom, ser jag mig själv, det galna inom mig och jag känner lycka.., lycka att leva ut det man är. För trots allt han gör mig, så är det mig han går till när han söker kärlek, tröst eller bara trygghet. Det är mitt bröst han lägger sitt huvud på när jag ska sova, och där inga ord kan förklara, den kärlek som är så ömsesidig.
Det är in i hans nötbruna ögon jag tittar innan jag somnar... Tillit och en villkorslös kärlek? Hur går det ihop? När den är opålitlig och bits? Jo, man bara vet i sitt hjärta... Det är han som delar mina tårar och mitt skratt, min fina goa galna skatt. Älskade, älskade Lloyd! ~ Det här var första gången jag tog Lloyd i min famn, och han hade precis anlänt. Som ni ser så är en Nuffevalp redan väldigt stor som bebis, och det var knappt jag orkade lyfta honom :o) Han var KNÄPPTYST..., än så länge ;o)
Tammy och lloyd
Nu kära läsare ska jag visa er hur man gör när man är väldigt lat :o)) Saken är den att jag redan haft dessa bilder på min hundsida, så jag tar helt enkelt och lånar dom hit och visar hur lat jag kan vara. Det betyder att bilderna är små, i dålig kvalité o.s.v..., men å andra sidan bjuder jag er på underhållningen ;o)) Helgunderhållning? :o) Och lovar att återkomma med större bilder och självklart kommer fortsättning på Mannen i mitt liv, för det här gott folk var bara en tid under hans valptid ;o) Så här oskyldig såg han ut...
Lloyd som liten valp
Vem skulle kunna tro att det finns en terrorist bakom den blicken?
Lyckan var kort..., mycket kort!! Från ena dagen till andra, förvandlades den lilla söta valpen till ett monster och anföll mig då jag satt där i trädgården och fotade!! Från att ha varit knäpptyst, vrålade han i det oändliga, dygnets 24 timmar gick den lilla käften stup i ett!!
Lloyd brottar ner mig. Han slet mig i håret, han var helt rabiat!!
Lloyd Newfoundlandshunden
Den lilla valpen blev min mardröm, mitt liv som fotograf var över...
Man hade en gång en fin pool, tills han upptäckte den!!
Lloyd i poolen Mina blommor som dykt upp på våren som jag blev så glad för, grävde han upp och skakade så illa att det aldrig gick att rädda mer ;o)
Jag lovade mig själv att aldrig mer ta med honom ut när jag fotade, tills jag såg hans blick...och föll dit igen... ;o)
Jag tog med honom till Havet, Nuffen är ju en vattenhund...., han spårade ut fullständigt och alla tittade på oss som om vi var utsläppta från något dårhus som någon glömt bort fanns ;o)
Han var fullständigt odräglig!! och jag ångrade mig djupt att jag tagit med honom ;o)
Jag misstänkte att han hade alla möjliga störningar, han kunde aldrig sitta still, aldrig vara tyst, han sov aldrig...!! han var det värsta jag träffat i mitt liv!! ;o) Jag var helt utmattad!!
lloyd Han blev lite äldre...., men ack nä...., han blev inte lugnare, tvärtom - han blev än vildare!!
Han fick EN kompis, ingen annan vågade närma sig honom - hans kompis heter Lukas och är en Dvärgschnauzer och min systers kära hund, dom två fann varann, även om Lukas hade lite svårt att tyda hans språk i början... Här ser ni Lukas sitta i förgrunden, medan Lloyd springer honom till möttes ;o)
Kära besökare..... , det här var bara början ;o) jag ber återigen om ursäkt för den dåliga kvalitén men det beror som jag skrev på min lata sida i detta fall, säkert kan ni förstå att jag är utmattad när ni ser dessa bilder? ;o) Och bilder behöver inte hålla den där höga kvalitén alltid för att säga oss något?! Allt är inte så vackert i livet ;o) Han kommer tillbaks - Lloyd alltså..., mannen, mardrömmen i mitt liv, han som äger mitt hjärta ;o) Efter det här blogginlägget önskar ni kanske se något vackert? Då vill jag varmt rekommendera Mina fantastiska kollegor här på Tidningen Foto som bloggar med dess mest ljuvliga bilder - se och njut!!
/Tammy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar