Jag vaknar av att solens strålar fyller mitt sovrum med ljus och hur mycket jag än blundar känns det svårt att hålla sömnen kvar...
...någon puttar på min arm, madrassen rör sig neråt, som om någon sätter sig försiktigt ner just där mitt ansikte är....! Jag blundar hårt nu, jag måste sova vidare :)
Utanför fönstret spelar en orkester för fullt - fåglarna! Dom kvittrar och det känns som om jag befinner mig mitt i ett fågelhus, jag försöker stänga ute ljudet, jag vill så gärna få sova ut :)
Den där som puttar på min säng är envis, jag vet precis vem det är och jag vet att så fort jag öppnar mina ögon och ser in i hans nötbruna ögon, så kommer han tjuta av glädje, och då talar vi inte om ett litet tjut, snarare ett björnvrål :)
Han suckar djupt och slår ännu en gång med sitt huvud ner i min säng, och det är då jag öppnar mina ögon och ser in i hans varma blick....
I det ögonblick som jag ser in i hans vackra ögon, så förundras jag, liksom jag alltid förundras,- hur kan man vara så förbaskat söt? hur kan man alltid vara lika snygg? Lika ruggigt vacker när man än vaknar som han är?
Han duschar inte på morgonen, han rakar sig aldrig, han kammar sig, när jag gör det på honom, han gör inte ett dugg. Han är född vacker, precis som alla vackra djur.
Jag talar förstås om min älskade hund Lloyd :)
Han vråltjuter när han ser att mina ögon är öppna, och jag försöker tysta honom, -lugna ner dig för sjutton! Men inte en chans, han måste ha sitt morgonspel :)
En stund senare har han somnat djupt, rullat över på rygg, med alla benen i luften och vrålsnarkar så högt han kan :) Jag funderar starkt på att hämta två kastrull-lock och slå mitt framför honom, men inser att han bara skulle tycka det är roligt :)
Jag går ut med mat till fåglarna och det första jag känner är vinden - Vårvinden är här :) Äntligen!!
När jag väl landar på mitt jobb senare, så känner jag att jag måste kolla in rabatterna och se om de kan finnas någon söt liten röd rubin där, inte för att jag tror det - men man vet aldrig..
Jag hinner bara gå fram till rabatterna, när jag ser henne liggandes där och sola och jag vråltjuter nu precis som Lloyd gjorde av lycka, jag slänger mig ner i rabatten för att ta ett kort på henne med min mobiltelefon, och där ligger jag tills min kollega kommer ut och fiskar upp mig :)
Det är vår och NYCKELPIGORNA har VAKNAT tjuter nu jag av glädje och han bara skrattar åt mig medan jag försöker borsta bort den värsta jorden från min jacka :)
Senare på dagen får jag ett sms från min syster som frågar - " Ska vi leka idag med våra kameror?" :))
Haha, precis som när vi var små..., ska vi leka? :)) Jaaa, svarar jag, vi leker senare och hyllar nyckelpigorna och våren som äntligen har kommit och sen gjorde vi det.
Vintergäcken är som små söta gula solar som fyller rabbaterna med glädje och sol och jag tycker mig nästan höra dom kalla på mig från rabbaten att jag ska se på dom - " se hur soliga vi är, vi är vårens budbärare vi med :)"
Inte bara nyckelpigorna har vaknat i takt med snödroppar och vintergäck, även bina har vaknat och det var alldeles underbart att se dom flyga från blomma till blomma, fyllda av pollen på sina små söta kroppar :)
Det är vår gott folk - jipppie :) Och detta är min hyllning till vårens budbärare, gud som jag har lääääängtat :)
Hmmm..., förvisso var jag just nu ute med Lloyd och gick en promenad, och jag kan väl inte direkt påstå att det just nu kändes så vårigt ;) Men, det är det - så det så!! Det har nämligen pigorna och snödroppar och vintergäck och bina berättat för mig, och jag litar på dom :)
Alla bilderna ovan har jag tagit med en Canon 5D, men det går lika bra att ta såna här bilder med vilken annan kamera som helst, det som behövs är bara kärlek till det man ser! Sedan använder man bara blommorna och bladen som filter och ett kort skärpedjup, men glöm inte - kärleken för det du känner, är det allra viktigaste.
Till bilderna här ovan har jag har använt ett tyskt gammalt objektiv Meyer från 50-talet som jag ropade in för en billig peng från Ebay eller om det var Tradera, minns inte exakt - jag har ropat in några stycken för jag fullkomligen älskar de gamla slitna objektiven.
Är som att få en pensel som skapats av en varsam hand i händerna.
Skärpan är svår att fånga, men det är just det jag älskar då jag älskar att måla med kameran, den softa effekten beror på det extremt korta skärpedjupet. Som sagt, svårt att fånga skärpan på rätta stället, dessa objektiven är ju inte så moderna, men desto roligare med utmaningar. Men inget att rekommendera för de som vill ha ett snabbt objektiv med knivskärpa alltså.
Nu önskar jag er alla en Vårig underbar vecka med söta nyckelpigor och bin som surrar och en sol som värmer!
Godnatt
Tammy
