Återkomsten

I´m back!

Nej, jag börjar med att säga HEJ :)

Egentligen har jag inte varit så långt borta, jag har faktiskt sett min dator varenda dag och jag vet att jag hade en blogg och en hemsida...., men det fanns ingen riktig lust eller ens tid kände jag.

Jag har så länge velat byta namn på min hemsida. Men det kändes också fel, den var väl inarbetad och jag drog mig för det samtidigt som jag visste att jag skulle byta namn.

Ekoxen - Lucanus Cervus

Om jag kunde förklara den kärlek jag känner för Ekoxen, så hade jag skrivit ner den. Men jag kan inte med ord förklara hur mycket den betyder för mig.
Hur kan man älska en liten insekt? Hur kan jag känna en sådan enorm kärlek för denna lilla varelse? Andra ruskar nog på huvudet åt mig när jag försöker förklara vad jag känner.

Konsten att gå på vatten

Om man som jag har en Newfoundlandshund som avskyr värme, och som alltid hittar vatten att bada i - om det så gäller en vattenpöl, träsk, hav eller som i detta fall som det handlar om idag, en bäck - så får man fota där :) Och nej, jag gnäller inte - jag föredrar liksom han, vatten i alla dess former - även om jag i motsats till honom - älskar värme! Jag älskar honom mer än allt och vill vara med honom varenda ledig stund jag har, om det så innebär att jag ska ligga i en vattenpöl, så får det också gå - bara vi har kul :) Och när det är så där varmt är det faktiskt jätteskönt att sätta sig i en bäck! I denna bäck kryllar det av små söta fiskar, kräftor och massor av skräddare för att inte glömma alla fantastiska trollsländor som surrar omkring en, så det är ingen dum idé alls att sitta där. Faktum är, att man kan ännu nu i slutet av oktober faktiskt fota skräddare, dom är fortfarande kvar. Några av dessa bilderna är tagna nu och någon är från i somras.

Kanske är det inte så mycket skräddarna som lockar mig egentligen, utan snarare vattenytan! Ytan fullständigt förtrollar mig och jag fyller mitt minneskort väldigt fort kan jag säga och det spelar ingen roll hur många gånger jag än är där, varenda gång går jag hem med ett fyllt minneskort - så himla fascinerande är det för mig iaf att vara där. ~ Jag har fått en del frågor från folk som sett mina skräddarbilder som frågat - Hur får jag till färgen i bilderna? Mycket enkelt - det är färgerna omkring som ger ytan dess färg :) På våren när allt slår ut, så reflekteras bladens vackra gröna färg i ytan och när ljuset sen träffar ytan så uppstår en giftigt grön magiskt färg :) Men här har jag även bilder i blått. Den blå färgen kommer från - just det, himmeln :) Blå himmel med vita söta moln, ger blåvita bilder, och det grå som speglas i en del av dom, är de dagar då även grå moln finns i himmeln. Vid regn får man läckra metalliska färger, så det spelar ingen roll vid vilken tid man fotar dessa, för det blir alltid lika spännande nyanser. Och när skräddarna tar några benspark, så blir det ljuvliga rörelser i vattnet. Eller om man har en hund som råkar simma förbi ;)

En dag då jag satt och tittade på mina bilder i datorn så såg jag några spännande typer där - såg ut som aliens :) Det var skräddare i oskärpa och det är riktigt kul att se på dom, för dom ser faktiskt olika ut, beroendes på var i deras simrörelse de befinner sig. Här är iaf några av de bilderna.

Här försökte jag få med solens strålar i denna bild - har ju som sagt en förkärlek för solen och solens ljuvliga strålar som värmer så gott och jag vågar knappt tänka på att det är höst, så jag tar helt enkelt och hoppar över den biten ;)

Som sagt, det är fantastiskt kul och fota skräddare, eller vattenytan och fast jag gjort det nu i några år - så är det lika spännande varje gång! Så bege ert till en bäck, vattendrag, en Å eller där det finns vatten som flyter och lägg er sedan ner vid kanten eller gärna i vattnet och magi kommer uppstå i er kamera. Det spelar som sagt ingen roll om vädret är dåligt, det blir kalas ändå. Alla bilderna här ovan är fotade med en Canon 5D Mark II, samt Canons 100 -2,8 och det går även bra med andra objektiv. Har testat med 70 -200 och 50 mm och det gick lika bra.

Var rädda om er!
/Tammy

En mjuk värld målad i vitt

Min favoritfärg är vit..... Jag skulle kunna ha allt i vitt. Många tycker det är tråkigt, men själv älskar jag vitt. Allt i mitt hem ska vara vitt, så sa jag när jag var liten och när jag sen flyttade hemifrån, så försökte jag skapa mitt hem i vitt. Vita möbler, vita väggar, vita mattor, vita kläder, vitt, vitt, vitt...... :) och till det här vita bryter jag av med stora gröna växter och vatten överallt, japp - det ska vara vatten i ens hem..., skålar med vatten och ljus, vatten i akvarium med gröna växter...., vatten och vitt. Och kanske kan jag där på väggen hänga upp en tavla från havet, eller av havets själar - måsarna, sälarna, havet? Tro mig, jag har försökt att ha ett vitt hem, men insett hur känsligt det är.

Minsta lilla, och det vita förstörs och man kan inte leva så, iaf inte om man älskar att leva och absolut inte om man har en Newfoundlandshund som älskar den nytvättade vita mattan :) Jag börjar skratta nu :))) Jag minns när jag skulle köpa min första TV, den skulle absolut vara i vitt och jag var helt tokig att man inte kunna hitta en vit TV. Allt var svart och silver. Men jag hitta en till slut ;) Nåja, för att korta ner en ganska ointressant story, så bjöd jag in lite beige färg m.m ;)

Jag älskar ju sommaren och våren, det kan inte ha undgått så många? :) Iaf inte de som läser min blogg. Men, det innebär inte att jag inte älskar när världen målas i vitt ♥ Jag älskar den vita världen nämligen. Däremot har jag mycket svårt för när hösten anländer med mörkret, dimman, fukten, regnet och detta eviga mörker, så när snön äntligen kom och lyste upp så log jag igen och ännu mer log min älskade Lloyd :)

Lloyd älskar snö, han fryser aldrig!! Och han har inte minsta förståelse för att jag fryser, han slår dövörat till och visar tydligt att han slutat höra :) Så här sitter han när vi är ute och går och då han vägrar komma till mig. Om vi går på en stig, och jag vill vända åt ena hållet och han åt andra, så sätter han sig bestämt ner för att visa att han inte tänker gå den vägen och det slutar med att vi går den förbaskade väg han vill, för annars fryser ju jag ihjäl :) Fy och usch, män är verkligen obstinata och tjuriga om de inte får sin vilja igenom ;)

Under tiden som vi är ute och går så njuter jag av denna sagovärld som Moder natur så vackert pyntat i vitt, jag är full av beundran när vi går där på denna vita matta och jag måste vända mig om hela tiden för att se om jag och Lloyd smutsar ner hennes matta där vi går? Det vore ju så oförskämt av oss, men icke, våra avtryck är lika vita som hennes matta. och vi traskar vördnadsfullt vidare i hennes vackra vita hem och beundrar hennes goda smak för denna makalösa inredning. Lloyd envisar vidare när jag så gärna vill testa en annan liten stig, så han sätter sig bestämt ner för att visa att han minsann inte tänker gå den vägen. Ni kan ju själv förstå att det tar timmar för oss att vara ute och gå :) Men allt är mitt eget fel. Jag var dum nog en gång i tiden och lärde honom att visa den väg han ville gå, därför att jag tyckte synd om de hundar som alltid skulle gå den väg människan ville gå :)) Så, det där snappa han upp ;) Det syns inte på denna bilden att det har börjat snöa igen, men se - det gjorde det :)

Med en envis hund så kan matte koncentrera sig på att se om man kan måla med det vita färgerna..

Vi går vidare ner mot en bäck och följer den sedan tills vi kommer till en lång Å....

Jag har svårt för att sluta leka med de vita fägerna och kameran :) Vi vandrar vidare och solen kommer fram och det blir ännu vitare och ännu vackrare ute.

När Lloyd andas väller det ut rök ur hans söta mun och jag vill så gärna fånga det, men den där galningen sitter ju aldrig still - han förstår inte vilken guldgruva han är för hans matte som inga björnar och andra rovdjur kan hitta och fota pga utav honom :) Så det minsta man kan begära är väl att han anstränger sig lite så jag också får fånga ett djur som det väller rök ur munnen på?? :)) Nja, tyvärr är fotografen inte den bästa och jag misslyckas fånga det mesta av detta, för sen drar han vidare - men han gör mitt hjärta väldigt varmt iaf ♥

Vi går vidare och hamnar vid en lång Å och självklart hoppar min lilla säl i även där för att svalka av sig, för man måste ju förstå att han vid detta laget är jäääääättttevarm :))

Vid detta laget börjar det bli en aning kallt, man går så mycket och när man väl stannar så kryper kylan in på en och plötsligt så kommer det in iskalla dimmor och förvandlar mig och Lloyd till frostbitar :))

Jag ber min älskade vän att stanna, för hur tusan ser han ut?? Har mina ögon frostat igen? han har ju blivit helt GRÅ :) Han ser ut att ha åldrats jättesnabbt från svart till grå hund på några sekunder :))

Min älskling har blivit rimfrostad och jag börjar skratta så söt han är, men märker då att mina ögon känns mycket tunga och jag känner på dom med min hand för att inse att mina ögonfransar har blivit rimfrostade, jag och Lloyd har alltså blivit rimfrostade :))

 Det är väl då man måste inse att det är dax att gå hem? :) Jag önskar er alla en underbar Julhelg och att ni är rädda om er ♥ Julkram till er alla
 /Tammy

Ps: Alla bilderna är tagna med en Canon5D Mark II och en Canon 70-200. Undrar någon över slutartider eller annat, så bara fråga. DS.

Minnen från en sensommardag

Jag sitter på en äng..., det droppar vatten från mitt blöta hår nerför min rygg! Jag har stunden innan varit och badat i havet och jag minns precis vad jag tänkte då jag satt där: nämligen att jag måste försöka minnas denna underbara, varma sensommardag, just denna stund då jag sitter där då vattnet droppar nerför ryggen och solen som värmer så gott på ryggen, - jag ska försöka hålla kvar denna stund så länge jag kan i hjärtat... Jag kan minnas när jag stunden tidigare simmade i havet och dök ner under ytan och där hörde havets tystnad, - hur jag där under ytan kände att jag ville så mycket mer, - jag ville vara kvar på stranden till solen gick ner, samtidigt som jag ville vara på ängen och se fjärilarna flyga så lätt omkring och leka med vinden.

Jag ville helt enkelt vara på alla ställen samtidigt, för att ta in så mycket som möjligt, - för att hinna njuta av så mycket som möjligt och jag minns hur jag funderade på att ämna denna kväll på stranden och morgondagen åt ängen.... :) Nu blev det inte så, eftersom jag inte kunde vänta tills morgondagen, fick det bli ängen efter badet! Så där satt jag då på ängen och sa till mig själv - glöm aldrig denna dag! Ta fram denna dag när mörkret känns övermäktigt och sådär galet kvävande. Och så kom denna dag. Och det är ju en himla tur att man kan öppna sin dator och få se lite sol och ljus :)

När jag kom hem från jobbet, så tog jag helt enkelt och öppna lite fotomappar och äntligen lyser solen igen :) Här är några bilder från denna dag på ängen..

 När gräset färgas i vetets alla varma nyanser och då solen är sådär varm och go, då kan man bara bli varm i själen helt enkelt.

Sakta sänker sig solen för dagen och här är en liten spindel som spinner sitt nät och säkert hoppas han på stor fångst.., jag försökte här fånga hans verk som spela i solens strålar.

Minns ni dom varma kvällarna då solen sakta sänker sig och livet känns sådär mjukt och snällt?

En syrsa sitter en bit ifrån mig och jag ser hur han tittar på mig med nyfiken blick, jag kan inte låta bli att le åt hans söta uppsyn :) När jag närmar mig honom, gömmer han sitt goa lilla ansikte bakom ljungens blommor och jag är övertygad om att han håller andan....., och att han hoppas på att jag inte sett honom ;) När jag drar mig lite därifrån, tittar han fram igen och våra ögon möts och jag känner hur kärlek till denna lilla varelse rusar från mitt hjärta och får mig att le stort åt denna urgoa lilla vän som berikade min stund där hos honom.

Tänk att få somna in för natten i en uppvärmd blåklocka! Det ni, det är livet!

Önskar er alla en underbar fortsättning på denna vecka...., och om livet känns lite mörkt, ta fram de där vackra minnena som en gång gjorde er så glada, och minns känslan...., minns hur du kände dig då, för snart skiner solen igen. Alla bilderna är tagna med en Canon 5D Mark II och med Canons 100-2,8 skriver inte ner tider och bländarvärden denna gång, då dessa bilder inte är tagna för att varken se drömmande eller målande ut . Så inga långa slutartider eller lek med gråfilter eller att kameran fått sig en smäll :)
 /Tammy

Med en känsla av vemod

Måla honom ljus..., ropar mitt inre till mig när jag kör den vackra vägen fram som är pyntad med Herr Höst's kostym.. Fånga skirheten, ljuset, överexponera honom - exponera ut honom, dränk honom i ljus så som han kväver dig med sitt mörker.. Jag stannar min bil, och jag ler åt hans skönhet - hans förtrollande skönhet som varje år försöker locka mig att tycka om honom, och just som jag börjar falla för hans skönhet, sparkar han undan mina ben och allt som återstår är ett fuktigt kallt mörker som aldrig verkar ta slut.

Canon 5D Mark II - Canon 70 - 200 - S 32s - B 32 - ISO 100

Lucanus cervus - Del 1 + Film

Egentligen kunde min titel varit - När drömmar uppfylls..., för drömmar uppfylls faktiskt när man minst anar det.

Canon 5D Mark II - Canon 100 -2,8 - 1/83s - B 3,5 - ISO 100

Min kärlek till sommaren

Canon 5D Mark II - Canon 100 -2,8 - S 640 - B 2,8 -ISO 100

- Samt hjälp av vinden. Nu ska vi se om jag kan få ihop en liten blogg? Jag vet inte hur många gånger jag den senaste tiden satt mig ner vid datorn och tänkt att; nu ska jag skriva en blogg, och så kommer något i vägen. Antingen öppnar man sin mail och inser att man bör svara på en del mail? (Och JA, mailsvar kommer även till de av er som inget fått som kanske råkar läsa nu och tänker - men mig svarar hon minsann inte! Jodå, jag är bara lite efter i tiden, som vanligt )

Sveriges farligaste djur

Lloyd sandhammaren

Nej, det är absolut inte min älskade Lloyd som är det iaf - även om han kan konsten att se helt rabiat och galen ut ♥ Dock har han råkat illa ut pga detta vidriga elände..., som inte ens kan kallas för nån form av djur - utan parasitelände, ett monster som bara förstör och förgör!

Om jag kunde måla

Kära läsare! Har ni någonsin sett när man släpper ut kossorna på grönbete? Har ni sett den där lyckan de utstrålar? Hur deras söta ben springer åt alla håll...., hur de hoppar och studsar och man blir så innerligt lycklig långt in i hjärtat när man ser den lyckan de utstrålar när det får komma ut i det fria ♥ Ja, det är ungefär så jag känner mig nu, om jag får göra en jämförelse med dessa urgoa djur!

De vita änglarna

Knölsvanar i havet

När våren gör entre

De första snödropparna

ÄNTLIGEN!!! Japp, våren kom till slut och man blev helt knockad av det starka, skira och alldeles underbara ljuset. Men innan våren kom, så fick vi köldknäpp här som slog omkull alla små söta blommor som haft modet att titta fram! En dag tog jag och Jonna och åkte ut en liten sväng med våra finfina killar L & L = Lloyd och Lukas ♥ Vi stack en sväng till Ale Stenar och där var bitande kallt, fast det kan man inte se på min bild - men så var det :o)

Ur smärtan föds konsten

Stormen Berit når Kåseberga hamn Kåseberga Hamn i Söndags när stormen Berit gjorde entré!

Jag var så fiffig att jag denna dag faktiskt tog med mig mitt stativ, men se, - det gick inte alls!! Jag försökte hålla stativet fast på denna planet, samtidigt som jag försökte hålla mig själv klamrande fast vid kameran och ovan jord, och under tiden slogs jag desperat med att hålla fast i detta urdumma stativ - självklart fungerade det inte alls. Så, jag fick ta mig kämpande tillbaks till bilen och slänga in det förbaskade tunga otympliga eländet i bilen och sen försöka igen. Det var droppen, det var sista gången det fick följa med mig ut ;o)

Styrd utav solen = I otakt med tiden

Bron i bokskogen

Hösten....., den har kommit! Hur jag än försökt att nonchalera den, blunda för den, totalvägra den - så kom den ändå! Uj, uj som jag har sprungit - jag har sprungit allt vad jag kan för att Hösten INTE ska hinna ikapp mig, faktum är att jag började redan i Midsommar! Jo, det är tyvärr sant. Midsommar, den ljusaste dagen på hela året, sen går det faktiskt mot mörkare tider igen - och gissa hur det sitter fastetsat inne i min hjärna?? Mörkare igen?? IGEN?? Aldrig i livet! För jösse namn Tammy - lär dig älska hösten!! Se så vacker den är!! - Ser du??

Jag ger dig min morgon

" Beee beee beee beee bee beeeeee beeee " Väckarklockan ringer och jag flyger upp ur sängen och står i givakt!! Pigg som en lärka? :o) Ha ha, nej - jag är i ett chocktillstånd och hjärtat slår i 190 och jag är svårt förvirrad och står bara där i ett chockat tillstånd medan två av mina hjärnceller som är aktiva denna morgon, rycker ihop!! 

Jag försöker tänka klart, men det är kaos i hjärnan... Konversationen mellan dessa två hjärnceller denna tidiga morgon lät ungefär så här, för jo - jag minns det, men jag minns det som om jag vore en tredje person som stod och iakttog två idioter som bråkade med varann :o) -" Jösses, gå och lägg dig människa!!" (Ena hjärncellen) -" Nope, upp å hoppa nu med dig - nu ska du ut och fota dimslöjorna i morgonljuset " ( Andra hjärncellen) - " Är du inte klok, sätta väckarklockan den enda lediga dag du hade denna vecka och möjligheten att få vila ut och bli en människa igen, du är ju helt utmattad, gå genast i säng!! " - " Vad är det för dumheter?? Sätt fart nu!

Skriet i vildmarken

Kronhjort brölar

Jag har alltid undrat hur det känns att sitta i ett tält ute i vildmarken i Afrika och höra hur djuren vandrar därute..., deras vrålande? Någon som morrar, leker - någon som skriker, jakten på någon annan, fasan, spänningen.. Alla ljuden måste vara så spännande....., skulle man överhuvudtaget kunna sova?

Kärleken till havet

Gråsäl leker i havet

Jag ligger ner på stranden när jag tar denna, dels för att sälarna blir lugnare, men även för att få en bättre vinkel och en stadigare hand då jag nästan frös ihjäl :o) Ligger man ner, lugnar man djur, man framstår inte som samma hot som då man står upp. På detta vis kom jag nära sälarna och med tiden vann deras förtroende. De känner igen en hur lätt som helst, en del utav dom är över 40 år gamla. Jag besökte dom varje dag efter jobbet.

Ett oförtjänt dåligt rykte

Ett vildsvin som går runt och bökar

Jag skulle vilja ta död på en myt...., åtminstone skulle jag vilja berätta min åsikt som inte stämmer med alla de skräckinjagande historier jag blivit matad med. Jag antar att mitt inlägg kan störa en del, då jag förstått att de flesta inte gillar vildsvin - men jag gillar dom iaf! och skulle vilja slå ett slag för dessa urcharmiga skygga grisar!