Vinterdagar bland själar och änglavingar

Det var en sådan där behaglig och vackert kall dag, då solen ändå värmde, men vinden var bitande kall. Lloyd hade fullt upp med att gå igenom precis allt nytt som havet hade sköljt upp denna dag. Så, jag hade att välja mellan att stå där och frysa ihjäl. Eller, att lägga mig ner och sova en stund! Livet med en Newfoundlandshund är antingen i 190 knyck eller i slowmotion :) Och nog var det mjukt där på stranden denna dag, x-tra mjukt då havet hade sköljt upp mängder med olika sorters alger och sjögräs. Särskilt en röd variant denna dag, som jag tror heter grov rödsläke?

 Jag satte mig ner, för att stunden senare lägga mig ner på denna mjuka bädd. Och vilken säng då, alldeles underbart mjuk och skön! Och nej, jag tänkte iaf inte somna denna gång - även om jag har en viss benägenhet att göra det ibland på stranden :) Istället blev jag väldigt fascinerad av allt vackert som bäddat ner sig där i algerna. Vackra fjädrar, små musslor, allting liknade en sagovärld och ännu mer sagolikt blev det genom linsen. Jag riktade blicken på några vattendroppar som låg på en fjäder, och det var då jag såg dom...., osäker på vad jag såg, försökte jag titta närmre...., dom gick runt där inne i vattendroppen, sen stannade dom som om de pratade - för att i nästa andetag lyfta på sina händer och sen gå vidare igen... Nämen, vad är det jag ser? Där är någon inuti droppen....., jag kisade och försökte allt vad jag kunde för att se vad det var? Konstigt! Med huvudet ner i algerna låg jag och tittade på denna droppe som helt uppslukade mig. Jag vet inte vad det var inne i droppen. Jag vet dock att det fanns inget mer än tång och hav bakom, så jag kallar denna bild för själarna :) Då jag tycker det ser ut och påminde mig om det.

Sen var jag förstås tvungen att kolla alla andra fjädrar om det var någon inne i dom också :) Men icke, dom var lediga :) Tur att där inte var några andra människor där på stranden, för risken är väl att jag i mitt fascinerande tillstånd bett någon annan titta på vattendroppen och berätta om de såg något :)

En annan vacker vinterdag träffade vi på några kära vänner - sälarna! Och dom här underbaringarna fyller mitt hjärta så det svämmar över. Vi ville för allt i världen inte skrämma dom. Det absolut värsta jag vet är folk som inte visar respekt. Vet inte hur många ggr man krypt och ålat sig fram flera hundratals meter för att dom ska förstå att man inte vill dom illa, och för att så långt det går - passa in och inte utgöra ett hot. Så kommer någon människa och trampar raka vägen fram och skrämmer bort allihop. Men dom är kloka dessa sötnosar, dom känner igen oss. En del av dessa är över 40 år gamla! Om man är lugn bland djur, får man uppleva magi.

 Här kommer en sköldpadda minsann :) Ok, jag har fel, men lite lik en sköldpadda är han väl?

Lycka är att få ligga där hos dom och höra dom sjunga! Man är så lycklig att man inte ens förstår först varför det är så oerhört kallt? och var kommer den där kylan ifrån helt plötsligt? Tills man tar sig tid att bara böja lite på huvudet och får se att man faktiskt ligger i havet ;) Japp, så går det när man är fokuserad och förtrollad av kärlek!

Ljuvliga så man med ord inte kan beskriva hur fina dom är! Trots att man låg i vatten och hade sand överallt så var man varm enda in i själen av den lycka man känner av att få vara där och vara en av dom.

Sedan har vi en annan ängel som fyller ens hjärta med värme trots bitande kalla vindar och snöstorm!

Och frågan är, finns det något vackrare än då varje gren, varje liten plätt är klädd i vitt? Jag har ställt frågan till mig själv som den sommarälskare jag är, vad tycker jag? Vad känner jag? Och när jag väl insåg att det slår nog allt, så förvånnade jag de flesta i min omgivning när jag kom med denna bekännelse. Inte du Tammy, sa dom allihop och gud så fel dom har!! :)

Den här sagofiguren kan man se om man har tur i skogen. Han fullständigt älskar snö och kyla. Helst 30 minusgrader :) Och denna sagofigur lägger sig gärna till ro ute i kyla och snö och kan ligga där i timmar och bara njuta. Han har noll förståelse för att man kanske fryser eller har tappat känseln i fingrar och tår för längesen.

Men han är mitt allt! Och just på denna bild hade han brottat ner mig, slitit av min mössa och hårband då jag försökte ställa in kameran då jag ville testa en ny bildidé. Men så fort jag försökte fånga det, såg han ut som den oskyldigaste lilla vovve som finns i hela världen. Men, skenet bedrar ;)

Jag önskar er alla en underbar vecka, var rädda om er! Alla bilderna är fotade med en Canon 5D Mark II. Objektiv som använts är Canons 400 - 5,6, Canons 16-35 - 2,8 och även ett makro till fjäderbilderna här ovan.

Konsten att gå på vatten

Om man som jag har en Newfoundlandshund som avskyr värme, och som alltid hittar vatten att bada i - om det så gäller en vattenpöl, träsk, hav eller som i detta fall som det handlar om idag, en bäck - så får man fota där :) Och nej, jag gnäller inte - jag föredrar liksom han, vatten i alla dess former - även om jag i motsats till honom - älskar värme! Jag älskar honom mer än allt och vill vara med honom varenda ledig stund jag har, om det så innebär att jag ska ligga i en vattenpöl, så får det också gå - bara vi har kul :) Och när det är så där varmt är det faktiskt jätteskönt att sätta sig i en bäck! I denna bäck kryllar det av små söta fiskar, kräftor och massor av skräddare för att inte glömma alla fantastiska trollsländor som surrar omkring en, så det är ingen dum idé alls att sitta där. Faktum är, att man kan ännu nu i slutet av oktober faktiskt fota skräddare, dom är fortfarande kvar. Några av dessa bilderna är tagna nu och någon är från i somras.

Kanske är det inte så mycket skräddarna som lockar mig egentligen, utan snarare vattenytan! Ytan fullständigt förtrollar mig och jag fyller mitt minneskort väldigt fort kan jag säga och det spelar ingen roll hur många gånger jag än är där, varenda gång går jag hem med ett fyllt minneskort - så himla fascinerande är det för mig iaf att vara där. ~ Jag har fått en del frågor från folk som sett mina skräddarbilder som frågat - Hur får jag till färgen i bilderna? Mycket enkelt - det är färgerna omkring som ger ytan dess färg :) På våren när allt slår ut, så reflekteras bladens vackra gröna färg i ytan och när ljuset sen träffar ytan så uppstår en giftigt grön magiskt färg :) Men här har jag även bilder i blått. Den blå färgen kommer från - just det, himmeln :) Blå himmel med vita söta moln, ger blåvita bilder, och det grå som speglas i en del av dom, är de dagar då även grå moln finns i himmeln. Vid regn får man läckra metalliska färger, så det spelar ingen roll vid vilken tid man fotar dessa, för det blir alltid lika spännande nyanser. Och när skräddarna tar några benspark, så blir det ljuvliga rörelser i vattnet. Eller om man har en hund som råkar simma förbi ;)

En dag då jag satt och tittade på mina bilder i datorn så såg jag några spännande typer där - såg ut som aliens :) Det var skräddare i oskärpa och det är riktigt kul att se på dom, för dom ser faktiskt olika ut, beroendes på var i deras simrörelse de befinner sig. Här är iaf några av de bilderna.

Här försökte jag få med solens strålar i denna bild - har ju som sagt en förkärlek för solen och solens ljuvliga strålar som värmer så gott och jag vågar knappt tänka på att det är höst, så jag tar helt enkelt och hoppar över den biten ;)

Som sagt, det är fantastiskt kul och fota skräddare, eller vattenytan och fast jag gjort det nu i några år - så är det lika spännande varje gång! Så bege ert till en bäck, vattendrag, en Å eller där det finns vatten som flyter och lägg er sedan ner vid kanten eller gärna i vattnet och magi kommer uppstå i er kamera. Det spelar som sagt ingen roll om vädret är dåligt, det blir kalas ändå. Alla bilderna här ovan är fotade med en Canon 5D Mark II, samt Canons 100 -2,8 och det går även bra med andra objektiv. Har testat med 70 -200 och 50 mm och det gick lika bra.

Var rädda om er!
/Tammy

Ljusa drömmar

Canon 5D Mark II - Canon 100 -2.8 - Bländare 2.8 - Slutartid 1/49 s - ISO 100

Jag satt därute och njöt av den vackra stjärnhimmeln. I bakgrunden spelas en fantastisk orkester - det är syrsorna som står för musiken. Nja, inte riktigt sant det där, - det är faktiskt gräshopporna som spelar ihop med vårtbitarna och dom gör det ruggigt bra! Jag ser stjärnfall under tiden - får man önska något då? Isåfall önskar jag att denna vackra tid aldrig tar slut. Det prasslar till där borta i singeln vid staketet - jag ler, för jag vet vem det är ♥ Det är igelkottarna som kommer nu, man kan sätta klockan efter dom. Jordnöttsdax :o) Senare kommer familjen räv, då när Lloyd har gått in. De brukar skälla på honom. Har ni hört en räv skälla?

Blått hav

Ett blomstrande hav i blått....., eller är det lila? :o) Tänk att en färg som blå finns i så många oändliga nyanser och att försöka beskriva en färg är inte alltid så lätt.. Himmelsblå, koboltblå, denimblå, ljusblå, mörkblå, marinblå m.m... Sen skiftar ju alla färger i förhållande till ljuset, så att försöka beskriva en färg rätt är inte alltid det lättaste!

Canon 5D Mark II - Canon 100 -2,8 - S 1250 - B 2,8 - ISO 100

I kärlekens tecken

Paddkärlek i ett vattenfall

Paddlek, Bufo bufo

Jag ligger verkligen efter i tiden, - Veckorna springer iväg och jag med dom, tiden vid datorn är begränsad och jag är långt efter i allt, som vanliigt! Jag kan ju bara skylla på vädret, allt är vädrets skull - så det så!

Den Skrattande Lövgrodan

Det är en varm sensommardag, solen står högt på himmeln och det är alldeles underbart ute. Jag och min syster Jonna har nyss varit och badat i havet. Vi är båda på livat glatt humör och sitter och tjattrar som två små barn i bilen medan skratten avlöser varann. INGEN hade förstått vad vi säger.... :o) Vi har nämligen ett eget språk!!

Lövgrodan och Bärfisen

Lövgroda sitter på ekollon

Där satt han så sött på sitt lilla ekollon och hela världen verkade le ♥ I allafall log jag :o) Jag är obotligt förälskad i grodor och paddor och har väldigt svårt att slita mig ifrån dom. Kan stå i timtals och bara njuta av dessa små underbaringar...., deras små fossingar, åååh...hur fina är dom inte?

Flitig som en myra

Myra i solstrålarna

Vad är det du fotograferar? Frågan kommer från en granne... - En myra.., svarar jag. - En Myra? - Ja, säger jag och ler när jag ser personen som frågade. Jag förstår att det låter mindre exotiskt att fota myror, och jag kan ju gärna inte ställa mig där och förklara hur fantastiska dom är. Även om jag ibland gör det för att då se personen se ut som om jag skojade med den. Inte kan väl myror vara något man fotar?

Den gröna smaragden

Mmm..., så gott :o) Jag vet, klockan är för mycket..., som vanligt - och alla har redan gått och lagt sig väl?! Alla utom jag som inte hinner med de få 24 timmar på dygnet som någon bestämt sig för att vi ska ha. Jag som behöver minst 48 timmar på ett dygn för att hinna med allt jag vill. Nåväl, jag har nyss hällt upp en stor kopp med kaffe och mjölk, förlåt, mjölk med kaffe skulle man nog kunna säga om min variant. Och till det har jag vispat en fluffig grädde som jag dränkt ovanpå :o) Nej, man ska inte dricka kaffe så här sent, säger dom som vet. Men tja..., vad vet jag om sånt :o)

Att fånga livet - går det?

Mossa i solnegången

 Min fotografi går inte ut på att fånga närbilder, även om jag ofta fotar med macro... Det är något helt annat jag vill fånga en närbilder - jag vill fånga livet, jag vill försöka förmedla en känsla, en helhet i det jag ser och känner. Jag är inte ute efter artportättbilder, eller macrobilder på små insekter eller närgånga bilder på blommor och blad- det gör så många andra så mycket bättre.

Living on the Edge

Godmorgon gott folk, dax att vakna till ännu en strålande dag :o) Här har ni en som är mycket morgonpigg, klockan är nu 01:25 för att vara exakt och jag är pigg som en lärka... Japp, jag har nyss vaknat - arghh!! Hur ska jag bli trött nu då?? Hur ska jag kunna somna NU? Ja, så här fel blir det ibland om man har MIGRÄN...

 Jag vaknade till en alldeles fantastisk morgon idag, solen strålade in och jag trodde nästan jag drömde..? efter att det har regnat konstant i flera månader nu, iaf känns det så, - så vaknar man alltså med värsta migränen när solen äntligen behagar visa sig. Livet är ett hån :o) - Snälla sol, inte idag..., gör inte så här mot mig!! Men solen hon sken allt vad hon kunde och aldrig gör väl en sol så ont som när man har migrän. Jag försökte vända mig om, försökte allt vad jag kunde att ta bort allt ljus som fanns, samtidigt som jag kände panik att jag skulle bli liggande just idag när det äntligen var fint väder.

Jag som hade så mycket jag ville försöka fota.. När jag då äntligen nästan försvinner in i drömmarnas värld igen, så börjar något så irriterande att pipa någonstans i huset... - Vad är det NU?? Går upp och håller samtidigt i mitt huvud som känns som om det ska falla av nånstans..., men hittar inte var ljudet kommer ifrån...? Lägger mig igen, och då är det där igen..., ljudet!! MEN snälla!! (Ljud och ljus är det värsta jag vet när migränen kommer)

 Men se där uppe i taket, där kommer det ifrån, det enervernade ljudet..., - långt där uppe sitter den - brandvarnaren som bestämt sig för att jäklas just idag! Hur ska jag nå dit upp? Jag måste sova, bestämt lägger jag mig ner igen, nu får det liksom vara nog! Men, den fortsätter....., jag funderar på att ta en hammare och liksom kasta upp dit och se om jag kan träffa den? Ja, bara det blir tyst..., men var är hammaren? Jo, i förrådet, liksom stegen...liksom snart jag själv så klart. Kanske jag borde flytta in i förrådet istället, där är kanske lugnt och tyst och mörkt?

 Ut och hämta stegen, och jag ska bespara er vilket elände jag hade innan jag fick ner brandvarnaren, men självklart råka jag ju trycka på en testknapp där på sidan av den som fick den att börja vråltjuta och jag tappa självklart greppet om stegen i ren rädsla och trillade ner,- men på vägen hann jag dra med mig en jättefin växt :o) Sen hade jag sån tur att jag nyligen vattnat den där jättefina växten - så jag fick vatten över hela sängen och hela golvet och kunde börja byta lakan och sen tvätta golv och det var då, mitt huvud föll av till slut :o)

 När jag väl lade mig ner i min säng sedan så slog hjärtat så fort att jag är glad att jag faktiskt sitter här :o) För att lugna ner mitt vilt bankande hjärta tänkte jag på alla mjuka och vänliga saker i livet, och på alla söta djur... Och det är ju inte bara jag som lever - "Living on the Edge" :o) Tänk att kunna träffa någon inuti en liten blomma?

Två rapsbaggar inuti en blomma

Bilden är tagen i min trädgård med en Canon 5D Mark II och Canon 100/2,8 Tänk att få vandra runt på rosens bladkant .., vilken vacker värld!

Liten rapsbagge i en vit ros

Bilden är tagen i min trädgård med en Canon 5D Mark II och Canon 100/2,8 Vad är bättre än en vän som räcker sin hand?

En rapsbagge står ovanpå sin kompis

Bilden är tagen i min trädgård med en Canon 5D Mark II och Canon 100/2,8 Ibland är det bäst att inte se bakåt, eller neråt... - ändå kan man inte låta bli!

Rapsbagge hänger ner över blommans kant. Bilden är tagen i min trädgård med en Canon 5D Mark II och Canon 100/2,8 Såja, nu ska jag hoppa i säng, förlåt - gå i säng!
 /Tammy