torsdag 1 december 2011

Ur smärtan föds konsten

Stormen Berit når Kåseberga hamn Kåseberga Hamn i Söndags när stormen Berit gjorde entré!

Jag var så fiffig att jag denna dag faktiskt tog med mig mitt stativ, men se, - det gick inte alls!! Jag försökte hålla stativet fast på denna planet, samtidigt som jag försökte hålla mig själv klamrande fast vid kameran och ovan jord, och under tiden slogs jag desperat med att hålla fast i detta urdumma stativ - självklart fungerade det inte alls. Så, jag fick ta mig kämpande tillbaks till bilen och slänga in det förbaskade tunga otympliga eländet i bilen och sen försöka igen. Det var droppen, det var sista gången det fick följa med mig ut ;o)

Jag satte mig ner bland stenarna och tog då bland annat denna bild! Om den upplevs som lite oskarp beror det på att linsen var dyngsur, jag med + att luften var full av vatten och att det var orkanstyrka! Så klaga inte :o) ~ Ur smärtan föds konsten..... Det har jag fått höra ett antal gånger av olika personer som sagt mig detta, och kanske är det så? Så underbart i så fall. För finns det något bättre än att kunna sjunka djupt ner i något som fascinerar en och som kan få en att glömma både tid och rum? En kärlek som fångar en, som trollbinder en...., och man är där ensam i denna värld, bortkopplad från allt som finns - för mig är det stort och för mig har det varit av stort värde de gånger i mitt liv då jag varit ledsen.

Men ur smärtan föds så mycket mer...., men även här är det olika för olika personer. En del blir bittra och fastnar på sin väg och det gör ont att se, för vad man än säger och gör - så kan man inte hjälpa den, som inte vill ha hjälp själv. Ur smärtan kan ödmjukheten födas! Kanske har man redan den inom sig?, - ändå kan den växa sig oerhört mycket större! Att en dag stå där och och kunna fråga sig själv: Vad är av värde i mitt liv? Vad vill jag? Vilka drömmar har jag? o.s.v... Man kan faktiskt se sig själv ur en annan vinkel, kanske inte alltid så vacker, men sann.

Sandhammaren i stormen Berit 2011

Förr kunde jag bli jätteledsen när jag fick höra att andra uttalat sig illa om mig. Jag förstod inte. Människor som aldrig träffat mig, som inte kände mig - hade inga som helst problem att sprida sina illasinnade ord om mig, ord som inte stämde. Man förenades i små grupper, och det som förenade dem - var skitsnacket, lögnen! Jag kunde även då känna avund mot de som hade sina föräldrar kvar i livet..., varför ska dom få behålla dom, när de inte ens drar jämt?

Varför måste jag alltid förlora? Varför kunde jag inte ens fått behålla en av mina föräldrar? Jag älskar ju dom överallt...? Den enda avunden jag någonsin haft för övrigt. Eller.. Varför har hon karaktären att göra si å så...., men inte jag? Alla dessa frågor, dessa varför? Och aldrig hittade jag svaren.

Sandhammaren 2010

Så en vacker dag så kommer svaren :o) Inte alla på en gång, i mitt fall var jag tvungen att gå ner i en djup mörk avgrund och därnere hittade jag henne....., jag! Där låg hon och sprattlade, hon hade kvar sin humor, tack o lov - men hon hade en massa frågor som hon ville ha svar på. Svar som ingen annan än hon själv kunde ge. Jag hade lite tur, jag är uppvuxen i en familj där humor och kärlek är Nr 1 ♥

Jag hade en värdefull gåva i min ryggsäck, en gåva mina föräldrar hade planterat dit. Men, om det inte hade det gett mig denna gåva, hade jag ändå sökt den,- för jag är en fighter och jag älskar livet! Materiella ting har faktiskt inget värde alls för mig. Jaha, är jag då rik? Nähä, inte på pengar iaf :o) Det som betyder något i livet är det som man väljer att ha betydelse för. För mig är det min familj. Mina vänner. Djuren och naturen. Vänner som kan mig, - som vet vem jag är. Idag bryr jag mig bryr mig inte om de som talar illa, tvärtom - är jag nästan lite tacksam för att jag ändå råkat på dessa människor.

För dom har fått mig att inse hur väldigt värdefulla andra människor är. Och istället för att bry sitt hjärta om vad och varför, så låter man det flyga bort med vinden..., dom har fastnat där på sin väg, dom kan inte lämna dig ifred av någon anledning som bara de själva kan finna svaret på. För vet ni vad, när det kommer till kritan så kan jag garantera er en sak - det finns inget värdefullare i era liv än just era vänner och er familj. Den där soffan ni så hett ville ha, glöm den! Det där jobbet du strävade efter, ha ha - vem bryr sig? Den där personen som det går så bra för som du stör dig på, -glöm den med!

Du vet inte hur den har det i sitt liv förrän du gått i hennes/hans skor. Hade du vetat, så hade du kanske önskat den allt det där. Man kan köpa sig framgång på olika sätt. Man kan t.o.m köpa människor om man har den makten/kunskapen. Man kan köpa nästan allt i livet, men du kan aldrig köpa kärleken. Man kan avundas andra, man kan känna missunnsamhet när man inte förstår - men en dag så inser man, hur oviktigt allt det där var - och det är något som kan födas ur smärtan, en gåva man kan få att förvalta, om man vill!

Storm sandhammaren 2010

En annan sak som jag tycker är viktigt, kanske något man lär sig med tiden? Dock vet jag att många inte kan eller vill lära sig av ren rädsla? Dom kallar sig allt från diplomatiska till ja gud vet allt :o) Det är iaf att stå för sin åsikt! Detta tycker jag är så oerhört viktigt, aldrig att såra. Men att stå för den man är, vad man känner - om så hela världen tycker precis tvärtemot vad du, jag känner - att våga stå för det. Vem bryr sig om andra tycker man är knäpp? Värdet av att stå för det ens hjärta säger en är så mycket större. Säg vad du känner, gillar andra inte det - So what? You'll still a rockstar :o)

 Och var vore vi i världen, om inte för alla dem som en gång våga stå för just sin åsikt, en åsikt som då uppfattades som absurd, dum m.m. Så, till Klichén - att leva i nuet har ju alla hört :o) och alla förstår vad det betyder. Men hur svårt är det inte att leva i nuet? Jajaja, självklart lever jag i nuet...., för att komma på mig själv med att oroa mig för något nytt :o) Tänk om jag får en mega elräkning i vinter igen??? Tänk om Lloyd blir skadad? Tänk om jag inte får sålt huset då? Tänk om jag blir nedslagen när jag går där själv? ... Tänk om något händer Jonna när hon åker dit???.... Tänk om... Tänk om...

 Det är en konst att kunna leva i nuet, och jag vill leva i nuet för jag vet hur fel det är att inte leva i nuet. Läste nånstans att leva i gårdagen är som att bjuda in sorgen i sitt liv..... Att leva i morgondagen är som att bjuda in fruktan.... Och JAAAAAAAAA, just så är det!! Men, på en punkt är det fel. Att bjuda in gårdagen, kan ibland vara vackert. Det kan vara ett minne som gör ont, men som får ditt hjärta att le. Ett minne att vårda.

Ormbunkar 

 En som lever i Nuet är min älskling Lloyd ♥ Tänk så mycket vi har att lära oss av djuren..., massor!! Lloyd lever iaf här och nu, och det märks att jag inte lärt mig något av gårdagen...., för jag vet att om jag faller för hans sammetslena blick, tar med honom ut då jag vill fota, då vet jag att det är KÖRT!! Ändå så lyckas han manipulera mina hjärnceller så att dom inte samarbetar med mig. Alla djur försvinner, allt liv som fanns kvar..., tja, det drar för gott. Innan stormen kom i helgen var jag ute i skogen med, ja - just det, Lloyd :o)

 Lloyd i skogen

Jag bad honom snällt att ligga still i fem sekunder, ok - två minuter...., snälla byracka, -ge mig bara två minuter sa jag till honom då jag faktiskt fick syn på ett litet liv där i ormbunkarna. Tro mig när jag säger att tar man med Lloyd är det ingen lugn och sansad promenad, utan det är jag hängandes som en vante efter en rabiat galning! Att fota med honom är att fota under press och stress :o) Han gav mig inte två minuter, en minut fick jag kanske?


Om bilden känns dimmig? Så beror det inte på något filter, utan på att byrackan flåsar enormt och utsöndrar massor av värme :o) Japp, där gick tiden ut!! Vill någon låna denna fantastiska svarta varelse som kommer ta er ut på de mest oförglömliga äventyr, så hojta bara till.


Jag hann iaf få en bild på det jag såg levde där inne bland ormbunkarna.

Mygga i solens strålar

Man kan glömma allt vad som heter SKÄRPA när man försöker hålla in Lloyd samtidigt som man vill fota, det går inte! Så denna bild har inte jag tagit, utan den har Lloyd skapat :o)

Skog i skakningsoskärpa Fotograf: Byrackan Lloyd Kamera: Canon 5D + canon 70-200

Boken hade förvandlats från röda nyanser till mörka rostfärger och bilden hade kunnat ha mer skärpa om jag hade fått bestämma, nu tog jag dock inte denna bild heller, utan ger Lloyd all kredit :o))

skogen i oskärpa

Efter att ha hängt efter Lloyd som en vante genom skogen i jakten på de ljuvliga dofterna, tillät han mig sätta mig ner en stund här innan det var dags att springa igen. Jag kommer aldrig mer ta med honom ut igen när jag ska fota, aldrig!! ♥

Sjö i skogen Kamera: Canon 5D - Canons 70 - 200 ISO 400 

 Var rädda om er! Självklart är bilderna förutom kamera och objektiv, fotade med Kärlek.
/Tammy & Lloyd

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar