Vingslag

Telefonerna ringer, larmen tjuter, människor pratar, mailen fylls på med nya mail....., mobilen plingar till, privata mail som jag måste besvara. Jag gör det sen tänker jag..., och sen blir senare och senare blir..., när tid finns?Finns tiden? Självklart! Allt beror på hur man prioriterar sägs det. Jag läser några rader från en författare jag tycker om, ju mindre tid du har i ditt liv - ju mindre fri är du...., och fri..., detta vackra ord, det vackraste ord jag vet..., men vi måste ju göra saker, passa tiden, vi måste ju arbeta, vi måste ju faktiskt en massa. Fast å andra sidan måste jag inte fotografera :) Jag måste inte gå ut i naturen och sitta ner på stranden och prata med änglarna. Jag måste inte..., ååååh jo, det är just det som det betyder, ju mindre tid, ju mindre fri för det du verkligen vill göra i ditt liv. Jag måste faktiskt prata med fåglarna. Jag måste efter jobbet sätta mig ner på stranden och höra deras vingslag, höra deras skri som är som balsam för min själ! Alla har vi det likadant, det tror jag nog :) Men det finns ingenting som slår känslan av att sluta jobba för dagen och ta fram sin mobil och stänga av eländet - frågan är - varför skaffa jag en mobiltelefon? :) Jorå, en mobil är bra, men det fanns en tid då jag klarade mig utmärkt utan den.

Nu svamla jag iväg lite, men bara lite :) Var glad att jag inte går igång ordentligt med ämnet ovan, för då hade det blivit ännu värre ;) Här tänkte jag visa lite bilder på mina kära vänner - änglarna :) Japp, för mig är dom änglar. Och jag har använt mig av ett vidvinkel och ett 50 mm när jag fotade dessa. Ska visa andra bilder en annan gång, då med andra objektiv, för det roliga med dessa fantastiska änglar är att man kan använda vilka objektiv man vill - för en ängel bli alltid vacker på bild :)

 Nästa gång ska jag gå in lite mer på drömmande bilder av änglarna, om nu inte något annat ämne dyker upp :)

Hör ni ljuden? Känner ni doften från havet? Det ni, det är livet när det är som bäst, för mig alltså :)

Våren kom och jag har träffat lite nyvakna varelser, här är en av dom som tittade fram ur en krokus.

Jag kisar, jag blundar, jag drömmer mig bort och jag vill se blomman i min dröm - den är just då bara en vision.

Jag dyker även ner i ett blått hav av blåsippor, bara för att andas in känslan hur det kanske känns att få stå där med dom.

 /Tammy