Det är tidig morgon och jag sitter i min bil och kör. Världen har nog aldrig varit så vacker som just denna morgon...., eller beror min känsla av det jag känner p.g.a att jag vet att jag inte kan gå ut i det och njuta? Hmmm...- Skärp dig Tammy, säger jag till mig själv. För vilken tur i ordningen, har jag sagt mig själv denna fras den senaste tiden? Vetskapen att jag idag ska sitta inlåst hela dagen på utbildningen, medan livet lever därute? Jag kör förbi ett fält där hararna leker, det ser ut som om de boxas med varandra och jag fylls av skratt. En rovfågel flyger ner mot dom och den ena haren viftar med näven i luften mot rovfågeln och något inom mig brister nästan..., jag skrattar och gråter samtidigt, för jag vill så gärna stanna, jag vill så gärna fånga denna stund - men tiden, tja, den finns ju självklart inte. Jag kör vidare igen..., och säger upprepade gånger till mig själv som i ett mantra - SKÄRP DIG GNÄLLUNGE!! :) Träden slår ut, fält med vitsipppor fyller marken och småfåglarna kvittrar lyckligt och jag ska vara inlåst åter en dag, när jag väl är ledig kommer de störtregna, vara storm, dimma, kanske rent av höst?
Jag säger till mig själv igen, nu ordentligt, jag skäller ut mig själv där jag sitter i bilen :) -Var riktigt jäkla tacksam att du har ett jobb, att du har en chef som tror på dig och som tycker att du är som klippt och skuren för det här nya uppdraget, trots att du upprepade gånger sagt åt honom att du nog inte är lämplig, att du inte klarar det och allt annat jag sagt den senaste tiden. Japp, nu är jag skärpt :) Kör vidare för att möta upp min kollega där vi bestämt träff denna tidiga morgon för att åka till dagens slutgiltiga testdag, ska vi klara detta eller inte? Och sådär ja, nu var stressen tillbaks, stressen som varit min följeslagare den senaste tiden då vi gått denna extremt jobbiga och tuffa utbildning. Jag är tydligen expert på att bjuda in stressen den senaste tiden i mitt liv? :)
Väl framme ser jag min kollega sitta i sin bil och vänta på mig. Jag tittar genom fönsterutan på honom och han ler sådär stort och jag undrar - vad ler han åt? Är han helt rubbad? Det här är verkligen inte kul ju!!! Han ska inte sitta där och se road och lugn och glad ut, han ska känna hur livet rinner ifrån honom och hur vi bara sliter och jobbar och att allt detta medan våren försvinner ur våra liv ;) Det var droppen alltså!!! Nu är jag riktigt förbaskad :) Jag hoppar ur min bil och in i hans och frågar vad i hela fridens namn som är så himla roligt?? Nu är jag riktigt irriterad ovanpå allt, jag som försökt prata med mig själv så som experterna säger att man ska göra, prata uppmuntrande till sig själv..., det misslyckades ju totalt :) - VARFÖR ÄR DU SÅ GLAD???? frågar jag i en irriterad ton, och jag avskyr mig själv just då för att jag inte lyckats med det jag försökte, nämligen rycka upp mig själv. - Jag blir glad av att se dig, säger han och ler ännu större. Ok, det var liksom det sista jag behövde nu, han har mage att sitta och se glad ut då han ser mig som är så irriterad och arg och olycklig och allt på en och samma gång.... Då faller jag samman, jag vräker all ilska ur mig, jag berättar hur meningslöst allt är, hur våren bara runnit mig ur händerna , hur jag aldrig hinner fota, hur jag aldrig hinner göra något roligt, jag hinner aldrig leva, jag har gått en utbildning där jag inte fått svar på mina en miljon frågor, och jag är den enda som känner mig osäker och bara vill gräva ner mig och han sitter där och ser glad ut!!!! Det är på gränsen att jag faller ihop i gråt där i hans bil ;) Då börjar han skratta och det var då jag nästan slog ner honom :)) - Smäll till mig säger jag!!! Slå mig hårt, gör något, men var inte glad -säger jag desperat :) Han ger mig en kram och säger med sin lugna röst, idag ska vi ha det roligt och det är då jag börjar skratta och sen kan jag inte sluta skratta, jag är helt enkelt fullständigt rubbad :) Och jag har en sådan tur i mitt liv att jag har världens bästa kollega som stått ut med mig sen, tja, vad är det nu - 98? Ok, jag är för det mesta glad - men jag är hans motsats, medan han är lugn och sansad, är jag den temperamentsfulla och vi fungerar utmärkt ihop. Det behövs helt enkelt att någon agerar och någon som taggar ner :) Hur kan man alltid vara sådär galet lugn? Han måste ha väldigt lågt blodtryck? :))
Ja, kära läsare..., jag ska bespara er allt som hänt den senaste tiden. Jag försökte bara här berätta lite grann om varför jag varit så himla dålig på att uppdatera. Några av er har hört av sig, så goa ni är. Jag är helt ok!!! Och rörd av er omtanke. Jag har den senaste tiden gått en utbildning, som jag aldrig för mitt liv trodde skulle vara så tuff och krävande. Sen var jag en smula naiv och trodde att jag eventuellt skulle börja så smått att jobba med detta till hösten, men där hade jag fel. Dagen efter att vi klarat utbildning och alla tester och prover, ville dom att vi skulle börja. Men se, det satte jag stopp för :) GE MIG ANDRUM FÖR TUSAN!!! Jag började en vecka senare och ovanpå det har jag ju mitt vanliga jobb, och nu även detta nya . Tjohej ;) Och förhoppningsvis justeras tider lite bättre senare så att även jag kan få gå ut i naturen ;) Annars kan man kanske se på Naturrutan på TV nån kväll? ;) Eller vad nu dessa program heter, är inte så insatt då jag sällan ser på TV.
Jag hoppas ni förstår att jag driver med mig själv nu när jag skriver? Det gör jag alltid. Och jag har självklart fått några stunder ute på grönbete som fyllt min själ med ren pur lycka. Faktum är att jag tror inte jag är en människa längre, jag är en annan art och detta har jag berättat för mina vänner också ;) Och det kära ni kommer jag att gå in på en annan gång i ett annat inlägg, hur man blir en annan art ;) Hoppas Tidningen FOTO tycker det är helt ok att ha kvar mig ändå? ;)
Inte bara vi tycker om vårens ankomst, små söta insekter satt på sina söta små strån och spejade ut över ängarna :)
Jag drömmer mig alldeles bort när jag får vara därute bland djuren och naturen. Det är då jag kan andas ordentligt. Även om det kan se lite suddigt ut ibland ;) Dock medvetet gjort som vanligt.
Ljuset när de är som vackrast, detta skira ljus som bländar och samtidigt fyller en med liv igen.
Boken, älskade underbara Boken slog ut och det finns inget som slår boken, har sagt det förut och kommer antagligen älta om det om och om igen, som en söndertrasad bandspelare som hakat upp sig ;) Men Boken, mamma mia, så overkligt vacker. Häromdan kom det regn och jag körde förbi en skogsdunge med bokar och bladen och grenarna hängde så där vansinnigt vackert. Att jag stanna bilen och gick ut till den och bara vrålade till Boken - DU ÄR DEN VACKRASTE AV DOM ALLA!! Jag hoppa snabbt in i min bil när en man stannade och frågade om allt var ok med mig... ;) Ja, ja, ja, jag är ok, var bara tvungen att berätta för boken att den är den vackraste... - Äääh, ok :)) Och är man inte religiös redan, så måste man bli det inför naturen.
Ugglorna satt och tittade på mig då jag stod där som en förtrollad ;) Dom dök ner genom lövverket och sa - Njuuut medan du kan, för det gör vi ;)
Och alla dessa blommande träd, man blir hänförd helt enkelt.
Men tiden är så kort så kort, och när man nästa gång har tid att gå ut så har vitsipporna förvandlats och nu bär de ålderns skönhet. En vishet vilar över dom och jag fylls så av kärlek. Jag var tvungen att luta mig ner över den nu åldrade vitsippan och ge den en nätt puss, jag bara måste göra det ibland..., säga hur vacker den är och hur mycket glädje den gett mig. Mitt blodtryck måste ha blivit lika lågt som min kollegas av den stund naturen bjöd mig på. Tack :)
Vi hörs snart igen kära ni. Alla bilderna ovan är tagna med en Canon 5D Mark II och gamla objektiv från -50 talet som är nästan de enda jag använder nuförtiden, då jag som vanligt gillar defekten av det som andra säger är fel :) Äsch, vi måste alla gå den väg som är rätt för oss, sägs det :)
Var rädda om er! Varma hälsningar
/Tammy och ett bedårande vackert Skåneland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar