söndag 14 september 2014

Ekoxen - Lucanus Cervus


Om jag kunde förklara den kärlek jag känner för Ekoxen, så hade jag skrivit ner den. Men jag kan inte med ord förklara hur mycket den betyder för mig.
Hur kan man älska en liten insekt? Hur kan jag känna en sådan enorm kärlek för denna lilla varelse? Andra ruskar nog på huvudet åt mig när jag försöker förklara vad jag känner.

Fotografer som åker världen runt och fotar stora vackra djur, jag kan förstå den känslan och lyckan de känner och jag har många drömmar också om att få se vissa djur. Säkert måste de finna min kärlek jag känner för en liten insekt, en smula larvig? - En skalbagge!! :)


Jag håller andan när jag denna första sommardag åker till ett nytt område jag fann med ekoxar.
Tänk om de är här? Tänk om de inte finns här mer? Tänk om jag bara hade tur förra året när vi fann detta nya paradis?

Ja, jag håller andan...., enda sedan förra sommaren då jag lämnade dom, undrade jag - Kommer jag någonsin att få se er igen? Det finns ingen garanti.

Mitt hjärta bultar hårt, jag är mer än förväntansfull, - och denna kärlek jag känner till denna insekt blandar sig alltid konstigt nog med en känsla av vemod.


 När jag väl ser dom, brister jag ut i gråt! Jaaaaa, det är sant!! Inte klokt, eller hur? Jag gråter och skrattar samtidigt och kan inte förklara den lycka jag känner att återigen få träffa dessa magiska varelser som funnits i mitt hjärta sen jag var ett barn.

Kanske beror en del av min gråt och skratt på alla de år jag sökte, men aldrig fann dom? Och när jag väl fann de första tecken på att de skulle finnas, så var dom döda.
Det där hoppet som fanns, men som hela tiden omkullkastades, för att till slut en dag uppfyllas.


Jag slänger mig ner på marken och pratar med dom, jag fotar dom, och jag är där med dom i deras ljuvliga gröna värld. 

Jag klättrar nästan i träden i nästa sekund, för när jag ser ekoxens goa rumpa som kryper där på trädstammen, så vill jag just i det ögonblicket också få vara en ekoxe och krypa där med honom.






 I år fick jag vara med om något UNIKT :)

Jag fick se när ekoxarna parade sig, vilket ger hopp om att det om 5-7 år blir ännu fler :)

Men jag fick inte bara fångat det på bild, jag lyckades även filma det, hur den filmen blev? Ja, det vet jag inte riktigt ännu.

Den är antagligen lika rörig som de brukar bli när jag blir lyrisk, men jag fick det iaf ;) På denna bild här under har hanen precis hittat honan som sitter och äter, han får sällskap av en fluga och lite andra söta insekter :)


Jag skyndar mig att byta objektiv, här finns minsann inte tid att fånga känslan i bilden längre, nu gäller det att försöka få lite skärpa på detta magiska ögonblick :) Och kolla in den där enerverande flugan, kan man aldrig få vara ifred? ;)


Om ni tittar riktigt noga på bilden under, så ser ni en unik upplevelse ske mitt framför era ögon, att jag inte tappa kameran är ju ett under :) Men här får ni se hur fler ekoxar blir till :) Fantastiskt, tycker ni inte? Ja, jag vet att jag är helt lyrisk och detta är säkert kanske inte alls intressant för just er, men jag är helt lycklig att jag fick se detta :)

Så underbarrrrrt :) Ok, bilden i sig är ju jättetråkigt och ljuset var helt omöjligt, och det fanns absolut ingen tid för mig att ens fundera vidare på vilken ställning jag skulle stå i, för då kunde jag ju missa detta fantastiska. Glad att jag åtminstone hann byta objektiv, för annars hade man väl bara sett ett ben i skärpa :)

Och detta mina kära läsare lyckades jag även filma, jippie :) Ja, dom bjöd mig på undervisning några ggr till denna dag :)


Samtidigt så ska det slåss så klart, den som vinner får honan i deras värld!


Jag följer vidare och finner en i trädet och jag står där och berättar för honom att jag har nog aldrig varit lyckligare, jag tror att det är lite av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv - när jag får vara där med dom.


Jag fotar sällan i Sv/v, men jag konverterar ibland till det. Och av någon anledning så tycker jag att ekoxar kommer fram så oerhört skönt i Sv/v. Dom är för mig så dramatiskt vackra, och just i Sv/v så känner jag ibland att visa bilder verkligen kommer till sin rätt. Här två hanar som rycker ihop!


Jag får nog lov att återkomma till mina älskade Ekoxar i ett annat inlägg. Är rädd för att det blir för mycket annars, och jag är tyvärr sån att jag skulle kunna fylla sida efter sida med bara Ekoxebilder :)

Jag hoppas vi ses snart igen, var rädda om er och fota så det ryker :) Alla bilderna är tagna med en Canon Mark II och några gamla objektiv, och faktiskt ett från detta århundrande :) En vanlig Canon 100/2,8

 /Tammy

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar