söndag 16 november 2014

En galning på stranden


Ni som läste mitt förra inlägg om nyckelpigorna på stranden en stormig vacker sommardag, såg hur de kämpade med vinden. De sökte sig ner till havet vilket dom gör ibland I tusentals, tyvärr blev det ganska stormigt och en del hade problem med att ta sig upp på land igen, och väl på land fångade vinden dom och svepte iväg dom just när det försökte torka upp :)

Jag är tillbaks nu på stranden, och denna dag är det lugnt och stilla och nyckelpigorna finns kvar. Dom sitter i vassen, en del sitter i tången och på alger som ligger på stranden, dom är lite överallt faktiskt. Och idag ska jag berätta hur det är att hälsa på dom i sagolandet, nämligen djupt inne i alger - och i tångens värld :)



Jag drar mig rätt så långt bort från de flesta människorna på stranden till ett ställe där jag får vara ifred, jag har Lloyd med mig så klart, det går ju inte att gå och bada utan honom, nej nej nej, då åker jag på en smocka minsann :)

Jag vet de få ggr jag varit på stranden utan honom, då får man hans besvikna blickar på sig resten av dagen. Och de slutar alltid med att jag får gå dit igen och bada ändå. Så, han är såklart med :)

Först badar och leker jag med honom, efter det sätter jag fast parasollen i sanden där min kära lilla vovve behagar lägga sig så solen inte irriterar hans söta små ögon när han sedan ska ligga och spana på andra ;) Ger honom lite vatten och när jag ser att han är nöjd, kan jag ta fram min leksak - kameran :)

Han blänger surt på mig, Lloyd....!! -"Nej, nej nej, jag ska inte fota dig din surpuppa, jag ska fota piggelinor i stället" och så kryper jag iväg. Jodå, jag slänger självklart iväg några blickar på min omgivning, hur många kommer nu se denna idiot kräla på stranden? Hur många kommer undra vad som är fel på henne? Är hon frisk? Vad fattas den där människan som har huvudet inne i torkad tång???? :)) Det är inte utan att man känner sig högst onormal när man stoppat in huvudet i torkad tång på stranden och sen tittar upp och på de andra "normala" på stranden denna dag som ligger och solar, sitter och fikar, läser en tidning, pratar i telefon.... :)

Ska jag skämmas? Hmmm...., varför känner man sig då korkad på något vis? Och samtidigt så struntar jag i vilket, men för all del, om jag varit ett litet barn hade det väl varit ok, men en vuxen kvinna?? Men hon är ju ovanligt barnslig förvisso..., aaahhhh, strunta i det, in med huvudet i den torra igentorkade tången nu Tammy och kolla hur det ser ut :))

Och det bästa är att jag kan inte se om de andra tittar nu :)
Yeees!! Det är magiskt, det är en sagovärld härinne där solens strålar hittar igenom på en del ställen och där inne i all tång och i alla alger, sitter fler nyckelpigor på TORK :)


Jag är absolut i paradiset nu :)

Självklart envisas jag med att fota med gamla objektiv då det är det som är jag helt enkelt, även om vissa säkert har lite problem med att förstå sig på min smak, sååå lite skärpa ju, japp, just det :)

Solen gassar och det känns som min rygg snart kommer att börja brinna, jag kommer åtminstone säkert ha Sveriges brunaste rygg :))

Jag ser hur fötter där utanför min värld går förbi, en del stannar liksom upp och jag känner deras blickar.... - vad fattas den där galningen som lagt in huvudet i torkad tång? :)) Jag känner hur skrattet börjar bubbla upp, hur tokigt detta måste se ut och jag kan absolut inte ta ut huvudet nu, för då kommer jag börja vrålgarva och dom kommer få bekräftat det dom misstänkte - just det, komplett galen människa!!

         Vem kan ärligt talat motstå en liten Nyckelpigas söta lilla rumpa? Ahh, mitt hjärta ler :)






Det är då Lloyd kommer rusande, ingen stannar så nära hans mammie utan hans godkännande ;)

Och då måste jag ju ta ut huvudet ur all tång. Jag ser inget, solen, ljuset är så starkt, jag kisar..., japp, där står mycket väl en man och en kvinna och tittar ner på mig och innan dom säger något, svarar jag

 - Det är lugnt, jag forskar om livet i tången och vilka som bor i den :) Och sen börjar jag skratta och jag kan inte sluta och dom tittar på mig och börjar själv skratta - killen skrattar så mycket att han är tvungen att huka sig, och så säger han - det var den skönaste solstil jag sett någon ha på en strand :)

Hmmm...., solstil? Han fatta ju ingenting :)





Jag går ner i havet och badar igen och igen och min hjärna måste svalkas av, för det är hett, jättehett och det är väldigt jobbigt att ha huvudet inne i torkad tång, man kan inte ens föreställa sig hur tufft det är :)

När jag kommer upp ur havet, har jag inte ens tid att hinna torka upp lite grann, utan slänger mig direkt ner igen i sanden och in med huvudet i nästa hög med tång. Ni kan ju själv föreställa er hur jag såg ut? Helt sandad var jag och med huvudet i tången, allvarligt talat, att ingen ringde efter läkar/psykhjälp är ett under :))) Och av någon mycket underlig anledning så verkar plötsligt folk dras till mig för att se vad tusan jag gör och jag ligger där och svär nästan i tången - varför kan jag inte få vara ifred? ;)

Japp, man blir helt enkelt ego när man fotar, Ånej, bara inte den där människa får för sig att gå hit just nu när jag ska fota detta, då kommer den störa och ljuset kommer försvinna.......eller neeeej, kom för f-n inte hit då springer ju kronhjorten bort...o.s.v....o.sv. någon som känner igen sig? ;)

Ändå svarar vi alltid vänligt, hej hej, bara jag som fotar lite, och nej, jag är inte sjuk i skallen, inte vad jag vet iaf, kanske är jag så pass sjuk att jag inte ens vet om det? :))

FOTA nu Tammy, skit i om det står femtusen till slut och tittar på, koncentrera dig och låtsas att du är i en sagovärld nu och att inga människor finns...., hahaha, ok, jag är inte normal inser jag :) Men vem vill vara normal när det är så mycket roligare att vara komplett galen?

Jag kliver ut ur min värld en stund, Lloyd är rosenrasande av att folk stannat och tittar ner på hans mammie, jag måste lugna ner honom innan han får för sig att äta upp någon där på stranden, då ligger vi nämligen riktigt risigt till och då är det slut med nyckelpigsfotande :) Jag tar min bodyguard och drar ner honom i vattnet och vi simmar länge, leker delfiner och andra lekar och jag dyker ifrån honom och han blir smått galen när jag gör det och vill genast att jag ska gå upp om jag ska börja med sådana dumheter, då har han ju ingen kontroll alls.

Han får livrädda mig några ggr, ja, dom är ju experter på det här Newfoundlandshundarna, även om just min hund missuppfattat det en smula och försöker stundtals dränka mig istället. Nåväl, alla kan ju inte vara experter - man gör så gott man kan ju :) När jag ser att folk gått bort och verkar ha insett att hon var kanske frisk trots allt?, går jag upp igen. Sätter mig en stund på min handduk och uppför mig normalt. När jag ser att det är lugnt, slänger jag mig in med skallen i närmast hög med torkad tång och livet leker igen :)

Den här söta lilla nyckelpigan hade jag försökt sätta skärpa på och just när jag tryckte på avtryckaren, tog vinden tag i henne och hon svepte iväg. Ser ni hennes söta små armar? Ahhh, den är inte så skarpt, beror en del på objektivet och en del på att hon sveptes bort och en mycket liten del på fotografen som inte var redo ;) Men bara en liten del alltså ;)



 Här är en annan söt liten goding som är redo att testa om vingarna torkat!



Skrattar lite när jag tänker på att några kallat mig för NyckelpigsTammy :) Ja, jag har en särskilt stor kärlek för Nyckelpigor, dom gör mig väldigt glad :)



Jag är helt slut i huvudet denna varma dag på stranden och när jag till slut ger upp och tar ut mitt trötta huvud ur tången, står där en väldigt vacker kvinna och tittar ner på mig :)

- Ursäkta mig, säger hon och ler och ser samtidigt väldigt nyfiken ut. Jag känner mig helt förvirrad....,, tiden i tången, hettan, att koncentrera sig, att försöka sätta skärpan då de gäller dessa gamla objektiv gör mig galen, även om jag älskar utmaningen, men fokusplanet...ahh, var finns den? Jag är med andra ord, helt slut och känner mig en smula förvirrad minst sagt när solen gassar våldsamt emot mig. Var är jag nånstans...ånej, inte skratta nu. Varför börjar jag alltid skratta när jag är trött? Av någon underlig anledning kan jag se mig själv från hennes vy, hur det sitter en förvirrad människa där, med tång i huvudet, helt igensandad :)) Och skrattet börjar bubblar upp inom mig...

Hon fortsätter... - Jo, jag ber om ursäkt att jag stör dig säger hon. Men jag har sett dig nu här några ggr på stranden och förstått att du fotograferar och det verkar vara så intressant det du gör för du har nu legat i tången i flera timmar och jag undrar så, vad är det du ser, fotar? Japp, just då brister det och jag börjar skratta helt galet :) Min IDIOT!! :) Jag tar mig dock samman och säger, låt mig visa dig istället, jag förstår att det ser väldigt tokigt ut när jag ligger sådär i flera timmar och jag har sett allas fötter stanna och jag har känt blickarna, men jag har varit så fokuserad.

Jag fotar nyckelpigorna i denna torkade tång och jag försöker få en konstnärlig känsla och det ger tången mig och så visar jag henne i min kamera och hon säger, - ser det ut så i TÅNGEN? Gud så vackert, imorgon tar jag med min kamera :) Och det gjorde hon :) Dagen efter var det inte jag som låg med huvudet i tången, det var en annan tokig kvinna :)



Kära läsare, alla bilderna är tagna med en stor portion kärlek. Kort skärpedjup, en hänsynslös sol och världens sötaste insekt, -Nyckelpigan. En assistent i form av Newfoundlandshunden Lloyd. En kamera, en Canon 5D full av sand och på väg att lägga av, gamla objektiv från 1200-talet, eller i närheten av den tiden känns det som :) Vi ses snart igen och har ni otur får ni se vad Nyckelpigorna hittade på i min trädgård :)

 /Tammy

1 kommentar: