Den vackra tiden

Så står man där igen och blickar ut över den enormt vackra vita mattan, som moder natur så smakfullt planterat ut..! När jag står där och blickar ut över detta vita hav med blommor,och ser boken som slagit ut med sin skira grönska, så vet jag, - att hur jag än försöker, så kan jag aldrig återge den skönhet jag ser via en bild. Jag vet att när jag lägger mig ner här på hennes vita matta, så kan jag inte fånga det jag ser. Det spelar ingen roll hur jag än vrider och vänder på kameran, vilket objektiv jag än försöker med, - så är det omöjligt att fånga den känsla jag känner. Och det gott folk, det är det som är utmaningen! Det är det som är det roliga, det är det som sporrar och driver en - tänk att kunna fånga det man känner, - känslan... - för mig är det utmaningen. Ju svårare, ju bättre. Det är inte bara vita vitsippor därute, här i rosa - lika vackra dom!

Som dansande fjärilar framför mina ögon, vill jag fånga deras förtrollande dans.

Drömska bilder är något som ligger mig varmt om hjärtat, drömska och ljusa!

Eller bara en liten del i skärpa..

Innan vitsipporna kom, var det blåsippornas tur att dansa i vinden.

 Det enda man kan önska vid denna tiden är väl ändå att någon drog i handbromsen? Allt går ju såååå fort och allt händer på en och samma gång. Och man vill vara på tio olika platser samtidigt, men man ska vara glad om man får gå till jobbet :) Så kan man sitta där inlåst och drömma sig ut ;) Fast det kanske är tur? Då blir man desto gladare när man får springa ut på grönbete sen. Här har djuren gått upp en stig och jag tyckte den var så himla söt ♥

Ser ni att dom dansar? Som fjärilarna...

När jag går där på den vita mattan. Jag går väldigt försiktigt ska jag säga och funderar starkt på att ta av mig skorna för att inte smutsa ner hennes vita vackra matta. Det är då jag ser dom, liljekonvaljerna som snart ska avlösa vitsipporna och jag bara älskar liljekonvaljen. Här med en vitsippa brevid sig.

Det är egentligen bara en sak som tar bort glädjen med våren och sommaren, det är fästingarna :( Jag har svår fästingfobi, och har haft det så länge jag kan minnas. Men, jag kan ta det! Jag står ut, dom ska aldrig få ta bort den glädje jag känner för att fota, aldrig. Precis som vi aldrig ska låta någon ta bort den glädje vi känner för något vi älskar. Och de får gärna ge sig på mig, för jag hittar dom direkt, nojjig som jag är. Men snälla, lämna min hund ifred!!! ~ Här en liten bok som börjat sitt liv!

Alla bilderna är tagna med en Canon 5D Mark II, samt Canons 100 -2,8 + ett gammalt tysk objektiv från -50-talet (Meyer Görlitz) Blommor och blad i förgrunden har jag utnyttjat som filter för att få en diffus känsla. Använt mig av kort skärpedjup 2,8 Jag fokuserar även ut för att få oskärpa i de bilder jag önskar få en drömsk effekt i. Undrar du något så fråga gärna :) Önskar er underbara stunder i naturen, utan fästingar - var rädda om er!
/Tammy

I drömmarnas värld

Dom seglar graciöst ovanför mig där jag går längs stranden, och återigen fascineras jag över hur ofantligt vackra de är. Jag sätter mig ner och bara njuter av deras närvaro. Vågorna rullar sakta in mot strandkanten och kluckar sådär rogivande att jag blir alldeles lugn av ljudet. Som om man vaggas till sömns. Så långt tillbaks jag kan missas har ljudet av havet fått mig lugn, och det är livsfarligt för mig att sätta mig där, för jag vet hur lätt jag somnar :) Jag rättare till mig i sanden, jag måste bara få vila där en stund. Bara blunda några sekunder, inte mer..., bara känna havet, doften, ljuden av de vackra....

Jag känner hur jag svävar längre och längre bort....., jag hör vingslag ovanför mig. Jag hör hur de skriar, jag hör hur vågorna kluckar mot strandkanten och jag får inte somna, för guds skull, somna nu inte - bara vila en stund.... ~ Plötsligt är jag en av dom....! Ååååh som jag kan flyga... :) Jag tittar på mina vingar och jag känner mig så vacker, så graciös och jag flyger snabbare och snabbare, jag vill visa de andra fåglarna hur snabb jag är. Att jag kan göra samma konster som de kan. Jag flyger snabbt ner mot havsytan, bara för att nudda ytan med mina fötter, för att smaka på havet med min näbb, för att göra en looping i luften, där mitt framför dom, så att dom kan se att jag är en riktig fågel precis som dom. Jag testar min röst, kan jag skria som de kan? Jajamensan, det kan jag och skrattar - jag är så lycklig just då. En havstrut flyger ikapp mig och säger till mig att lugna ner mig, att jag ska tänka på att ha ork att skaffa mat också. Jag tackar för omtanken med ett skri och så börjar jag skratta igen. Jag är rent lyrisk av lycka. Om och om igen flyger jag längs havets yta och jag kan inte sluta, jag vill inte sluta. Jag vill bara få känna på havet.

Lika fort som jag försvann in i drömmarnas värld, lika snabbt verkar jag komma tillbaks. Ett sting av sorg kommer över mig, jag ville så gärna få fortsätta i den drömmen. Men jag känner hur ett leende vaknar inom mig, vilken lycka jag fick känna där hos dom. Om så bara i en dröm. Men det är en dröm jag ska bära med mig i mitt hjärta.

Ja, fy bubblan - ser ni någon som sover på stranden, så är det kanske jag :) jag har en förmåga att sova som bäst där. Våren kom minst sagt, och med den vakna allt känns det som. Ja, förutom jag då som mest ligger och sover på stranden ;) Men ni andra som inte somnar hur och var som helst, jag hoppas ni får en helt fantastisk vår, just precis så som ni önskar den.

Bilderna här ovan har jag tagit med en Canon 5D Mark II + Canon 70-200 och använt mig av långa slutartider.
/Tammy

Påsk och sommartider samt filmtajm

Om några dagar slår det om till sommartider, tycker du som jag att det känns en smula overkligt? Sommartider..., wow!



Och plötsligt så kommer alla mina klockor att gå rätt igen :) Jag är nämligen en sådan där märklig människa, som totalvägrar ändra mina klockor till vintertid!

Jag tänkte fira det med att bjuda på lite helgalna strandbilder på Lloyd och hans bästa kompis - Lukas, som är min systers vovve.

Inte bara bilder, utan en helgalen video också, ja - den är galen och det är varning på den, inget för människor med yrsel - för i den här filmen, gungar det rejält :) Filmad med en GoPro där jag inte hade en aning om vad som kom med, då man inte kan se vad man filmar utan man kör bara på, spontant och lekfullt och överraskningen får man se sedan :) Jag vill egentligen mest slå ett slag för fotografi som vi alla kan göra. Man behöver inte åka till andra sidan jordklotet, utan oftast har vi det där sanslöst härliga mitt framför näsan. Kan vara en groda i trädgården, eller era barn som leker, eller som i mina bilder här - era husdjur :) Jaaaa, visst drömmer vi alla om fantastiska resor till djungelns avskilda hörn, om apor som får en att gråta av lycka bara man ser dom. Om tigrar, giraffer, valar och delfiner. Om stora makalösa insekter som Goliathbaggen - jag skulle kunna göra en oändlig lista på allt jag gärna vill fota, men, men, men..... Vad har en Grizzlybjörn som inte min lilla pluttenutt till hund har? ;) (74 kg bulldozer till knähund) "Vad är väl en bal på slottet"....? Det finns ingenting som slår kärleken, och hur jag än vänder och vrider på min kamera..., hur jag än drömmer och längtar efter pingvinerna på Sydgeorgien, så finns det INGEN som kan mäta sig med min hund :) Och kom ihåg du kära fotograf där ute, du har det bästa motiven i din närhet, för det är kärleken till det du känner, som gör din bild - för i din bild, - speglar sig det du känner i ditt hjärta! "Att få ha en bästa vän"

"När livet leker då måste man leka med livet"

" När jag imponeras av allt vackert du finner på din väg"

" När man bara har ögon för den man älskar"

" När sanden yr av stormen runt våra ben"

" När vi måste tala ut om livet", trots att stormen redan knockat omkull fotografen ;)

" Ibland händer det att även bästa vänner inte förstår sig på varann.... ;) Som här på dessa bilder, där Lloyd undrar varför Lukas kör huvudet i sanden för att bli av med sandkornen han fått i sin nos ;)

Nej, det är inte alltid så lätt att förstå sig på en Schnauzer, eller kan det vara Newfoundländaren som är obegripligt svår att förstå sig på? Lloyd är iaf en hund som älskar att bada, precis som sin matte - och man blir väldigt varm på vintern också, och då måste man bada hela tiden :)

...och inget i livet går upp mot en kallsup ;)

...eller när man finner coola pinnar som bara väntar på att hamna i en nuffes gap :)

Man blir liksom helt vild på stranden, havsluften förtrollar en och man kan inte vara annat än galet lycklig :)

Iallafall inte om man är en Newfoundlandshund -Då sätter andra sig ner och bara gapar av förvånning :)

Det allra bästa som kan hända är när ens vän vill bada med en...., en vän som inte är rädd för att bli nedstänkt av en ödmjuk och stillsam nuffe ;)

För hur det än är, så är det inte så lätt att få ner farten i tid när man är en lycklig Newf :)

...utan att du får vatten i dina små söta ögon :)

Men, vad gör man när ens vän inte orkar med en? När ens vän tycker att man är alltför vild? och alltför rabiat ;)

Tja, man underhåller sig själv - så klart :) Det finns alltid något i livet som är roligt, iaf om man heter Lloyd.

Det tråkiga kan vara när man kommer till bilen och är full av sand och dygnsur och när man hör hur någon gnäller ;) Begriper hon inte att nu slipper hon ju bada mig, jag är nybadad..., som vanligt ♥

Med kärlek i våra ögon slänger vi en sista titt ut över havet innan vi måste gå, och jag är ganska övertygad om att havet är det vackraste som finns i livet ♥

För att ni inte ska tro att Lloyd alltid ser så här galen ut, lägger jag in en relativt normal bild på honom som en påminnelse :) det är liksom det som är så himla kul med foto, man fångar ögonblick som ögat oftast inte ens hinner uppfatta. Här snäll och go, vaktar han mina skor medan jag fotar snäckor på stranden.

Och nu blir det filmtajm :) Ha överseende med den skakiga filmen, jag hade bara kul när jag gjorde det och hade ingen aning hur det skulle bli då man inte kan se det man filmar med denna GoPro jag har. Men då jag tycker dom är så otroligt söta dessa två, så ville jag klippa ihop en del och dela med mig :)

 

Önskar er en underbar påsk och glöm inte fota de ni har i ert ♥
/Tammy

Vårens budbärare

Jag vaknar av att solens strålar fyller mitt sovrum med ljus och hur mycket jag än blundar känns det svårt att hålla sömnen kvar... ...någon puttar på min arm, madrassen rör sig neråt, som om någon sätter sig försiktigt ner just där mitt ansikte är....! Jag blundar hårt nu, jag måste sova vidare :) Utanför fönstret spelar en orkester för fullt - fåglarna! Dom kvittrar och det känns som om jag befinner mig mitt i ett fågelhus, jag försöker stänga ute ljudet, jag vill så gärna få sova ut :)

Den där som puttar på min säng är envis, jag vet precis vem det är och jag vet att så fort jag öppnar mina ögon och ser in i hans nötbruna ögon, så kommer han tjuta av glädje, och då talar vi inte om ett litet tjut, snarare ett björnvrål :) Han suckar djupt och slår ännu en gång med sitt huvud ner i min säng, och det är då jag öppnar mina ögon och ser in i hans varma blick.... I det ögonblick som jag ser in i hans vackra ögon, så förundras jag, liksom jag alltid förundras,- hur kan man vara så förbaskat söt? hur kan man alltid vara lika snygg? Lika ruggigt vacker när man än vaknar som han är? Han duschar inte på morgonen, han rakar sig aldrig, han kammar sig, när jag gör det på honom, han gör inte ett dugg. Han är född vacker, precis som alla vackra djur.

Jag talar förstås om min älskade hund Lloyd :) Han vråltjuter när han ser att mina ögon är öppna, och jag försöker tysta honom, -lugna ner dig för sjutton! Men inte en chans, han måste ha sitt morgonspel :) En stund senare har han somnat djupt, rullat över på rygg, med alla benen i luften och vrålsnarkar så högt han kan :) Jag funderar starkt på att hämta två kastrull-lock och slå mitt framför honom, men inser att han bara skulle tycka det är roligt :) Jag går ut med mat till fåglarna och det första jag känner är vinden - Vårvinden är här :) Äntligen!!

När jag väl landar på mitt jobb senare, så känner jag att jag måste kolla in rabatterna och se om de kan finnas någon söt liten röd rubin där, inte för att jag tror det - men man vet aldrig.. Jag hinner bara gå fram till rabatterna, när jag ser henne liggandes där och sola och jag vråltjuter nu precis som Lloyd gjorde av lycka, jag slänger mig ner i rabatten för att ta ett kort på henne med min mobiltelefon, och där ligger jag tills min kollega kommer ut och fiskar upp mig :) Det är vår och NYCKELPIGORNA har VAKNAT tjuter nu jag av glädje och han bara skrattar åt mig medan jag försöker borsta bort den värsta jorden från min jacka :)

Senare på dagen får jag ett sms från min syster som frågar - " Ska vi leka idag med våra kameror?" :)) Haha, precis som när vi var små..., ska vi leka? :)) Jaaa, svarar jag, vi leker senare och hyllar nyckelpigorna och våren som äntligen har kommit och sen gjorde vi det.

 Vintergäcken är som små söta gula solar som fyller rabbaterna med glädje och sol och jag tycker mig nästan höra dom kalla på mig från rabbaten att jag ska se på dom - " se hur soliga vi är, vi är vårens budbärare vi med :)"

Inte bara nyckelpigorna har vaknat i takt med snödroppar och vintergäck, även bina har vaknat och det var alldeles underbart att se dom flyga från blomma till blomma, fyllda av pollen på sina små söta kroppar :)

Det är vår gott folk - jipppie :) Och detta är min hyllning till vårens budbärare, gud som jag har lääääängtat :) Hmmm..., förvisso var jag just nu ute med Lloyd och gick en promenad, och jag kan väl inte direkt påstå att det just nu kändes så vårigt ;) Men, det är det - så det så!! Det har nämligen pigorna och snödroppar och vintergäck och bina berättat för mig, och jag litar på dom :)

Alla bilderna ovan har jag tagit med en Canon 5D, men det går lika bra att ta såna här bilder med vilken annan kamera som helst, det som behövs är bara kärlek till det man ser! Sedan använder man bara blommorna och bladen som filter och ett kort skärpedjup, men glöm inte - kärleken för det du känner, är det allra viktigaste. Till bilderna här ovan har jag har använt ett tyskt gammalt objektiv Meyer från 50-talet som jag ropade in för en billig peng från Ebay eller om det var Tradera, minns inte exakt - jag har ropat in några stycken för jag fullkomligen älskar de gamla slitna objektiven.

Är som att få en pensel som skapats av en varsam hand i händerna. Skärpan är svår att fånga, men det är just det jag älskar då jag älskar att måla med kameran, den softa effekten beror på det extremt korta skärpedjupet. Som sagt, svårt att fånga skärpan på rätta stället, dessa objektiven är ju inte så moderna, men desto roligare med utmaningar. Men inget att rekommendera för de som vill ha ett snabbt objektiv med knivskärpa alltså. Nu önskar jag er alla en Vårig underbar vecka med söta nyckelpigor och bin som surrar och en sol som värmer!
Godnatt Tammy