Så står man där igen och blickar ut över den enormt vackra vita mattan, som moder natur så smakfullt planterat ut..! När jag står där och blickar ut över detta vita hav med blommor,och ser boken som slagit ut med sin skira grönska, så vet jag, - att hur jag än försöker, så kan jag aldrig återge den skönhet jag ser via en bild. Jag vet att när jag lägger mig ner här på hennes vita matta, så kan jag inte fånga det jag ser. Det spelar ingen roll hur jag än vrider och vänder på kameran, vilket objektiv jag än försöker med, - så är det omöjligt att fånga den känsla jag känner. Och det gott folk, det är det som är utmaningen! Det är det som är det roliga, det är det som sporrar och driver en - tänk att kunna fånga det man känner, - känslan... - för mig är det utmaningen. Ju svårare, ju bättre. Det är inte bara vita vitsippor därute, här i rosa - lika vackra dom!
Som dansande fjärilar framför mina ögon, vill jag fånga deras förtrollande dans.
Drömska bilder är något som ligger mig varmt om hjärtat, drömska och ljusa!
Eller bara en liten del i skärpa..
Innan vitsipporna kom, var det blåsippornas tur att dansa i vinden.
Det enda man kan önska vid denna tiden är väl ändå att någon drog i handbromsen? Allt går ju såååå fort och allt händer på en och samma gång. Och man vill vara på tio olika platser samtidigt, men man ska vara glad om man får gå till jobbet :) Så kan man sitta där inlåst och drömma sig ut ;) Fast det kanske är tur? Då blir man desto gladare när man får springa ut på grönbete sen. Här har djuren gått upp en stig och jag tyckte den var så himla söt ♥
Ser ni att dom dansar? Som fjärilarna...
När jag går där på den vita mattan. Jag går väldigt försiktigt ska jag säga och funderar starkt på att ta av mig skorna för att inte smutsa ner hennes vita vackra matta. Det är då jag ser dom, liljekonvaljerna som snart ska avlösa vitsipporna och jag bara älskar liljekonvaljen. Här med en vitsippa brevid sig.
Det är egentligen bara en sak som tar bort glädjen med våren och sommaren, det är fästingarna :( Jag har svår fästingfobi, och har haft det så länge jag kan minnas. Men, jag kan ta det! Jag står ut, dom ska aldrig få ta bort den glädje jag känner för att fota, aldrig. Precis som vi aldrig ska låta någon ta bort den glädje vi känner för något vi älskar. Och de får gärna ge sig på mig, för jag hittar dom direkt, nojjig som jag är. Men snälla, lämna min hund ifred!!! ~ Här en liten bok som börjat sitt liv!
Alla bilderna är tagna med en Canon 5D Mark II, samt Canons 100 -2,8 + ett gammalt tysk objektiv från -50-talet (Meyer Görlitz) Blommor och blad i förgrunden har jag utnyttjat som filter för att få en diffus känsla. Använt mig av kort skärpedjup 2,8 Jag fokuserar även ut för att få oskärpa i de bilder jag önskar få en drömsk effekt i. Undrar du något så fråga gärna :) Önskar er underbara stunder i naturen, utan fästingar - var rädda om er!
/Tammy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar