Min bästa vän

Skulle leta upp en bild till en vän, men det var letare sagt än gjort :) Det hela började när jag bestämde mig för att hitta en fin bild till min vän. Men så stötte jag på ett problem… mina fotomappar. 

Jag har nämligen döpt dem efter datum istället för vad de innehåller. Så när jag gick in och sökte efter bilden, var det som att försöka hitta en nål i en höstack. Varje mapp heter typ "2018-03-14" eller "2016-06-01", vilket gör det lite svårt att hitta den där.


Och för att vara ärlig, om jag skulle döpa om alla mappar efter vad de innehåller, så skulle alla mina mappar heta Lloyd. För han är med på nästan varje bild jag har tagit! 

Det känns som om jag har dokumenterat hela hans liv genom kameran. Alla hans små äventyr, hans bus, hans lyckliga miner, hans tråkiga miner när han inser att det inte finns några fler godisbitar – ja, Lloyd finns med i varje mapp, i varje ögonblick.

Ibland fick jag känslan av att han tror att han är min assistent. Om jag till exempel försöker fånga en bild på en solnedgång, står han där som om han håller på att ge mig tips om bästa vinkeln. 

Jag svär, jag hör honom säga det ;) 

Eller när jag försöker ta en bild på en blomma och han kommer och sniffar på den som om han vill säga "nej, den här är nog inte tillräckligt intressant, kolla på mig istället!" "Tråkig blomma och jag kommer äta upp den om du inte uppmärksammar mig istället..

Jag tror nästan att han tycker han är kamerans största stjärna. Och vet du vad?

Det tror jag med.

Alla mina fotomappar vittnar om det.

Ibland om han varit lugn lite för länge blir jag orolig, och måste se vad han hittar på...och det är en njutning att se hur han roar sig själv. 

Så där står jag, med tusentals mappar fulla av bilder på Lloyd. Varje bild är en liten bit av vårt gemensamma liv.

Om jag ska vara ärlig, tror jag att min kamera har en egen knapp som bara heter "Lloyd", för det känns som att han är med i nästan varje bild. Och om jag någon gång skulle få för mig att städa upp mina mappar, ja då skulle alla få heta Lloyd. För ärligt talat, vem skulle inte vilja ha en vän som honom i varje mapp, varje bild, varje minne?

Självklart utrustades han med sin egen kamera ;) 

Just det ja, bilden jag leta efter till min vän, nja den hitta jag förstås inte. Hon fick en på Lloyd istället.

Återkomsten

I´m back!

Nej, jag börjar med att säga HEJ :)

Egentligen har jag inte varit så långt borta, jag har faktiskt sett min dator varenda dag och jag vet att jag hade en blogg och en hemsida...., men det fanns ingen riktig lust eller ens tid kände jag.

Jag har så länge velat byta namn på min hemsida. Men det kändes också fel, den var väl inarbetad och jag drog mig för det samtidigt som jag visste att jag skulle byta namn.

I vått och torrt

Jag vill mest hinna med och önska er alla jätte, jättevälkomna till min och Jonna´s utställning " I Vått och torrt" på Natur Historiska Riksmuseet den 31 Januari!

En stund i min trädgård

Jag vill önska er ett fantastiskt 2015 :) Och just när jag skriver dessa rader, brister jag ut i skratt :) Jag är så långt ifrån ett Nyårsfoto, - så långt ifrån ett Julkort man kan komma, att jag bara skrattar nu. Självklart borde jag skicka upp lite vinterbilder, åtminstone något från i höstas då? Något vintrigt är väl det minsta man kan begära för tusan? Aaaah, förlåt!! Jag har faktiskt haft lite vinter här, men bara lite. Det blev minusgrader och jag tog äntligen in mina pelargoner, bra va? Ta in Pelargoner i December? Tja, dom mådde ju bra ute, så jag lät dom stå kvar tills jag såg att det skulle bli minus, då åkte dom in :) Men, även om jag råkade se att det blev minusgrader, så har jag inte ens laddat över det minneskortet i datorn ännu. Kanske till sommaren? ;)

En galning på stranden

Ni som läste mitt förra inlägg om nyckelpigorna på stranden en stormig vacker sommardag, såg hur de kämpade med vinden. De sökte sig ner till havet vilket dom gör ibland I tusentals, tyvärr blev det ganska stormigt och en del hade problem med att ta sig upp på land igen, och väl på land fångade vinden dom och svepte iväg dom just när det försökte torka upp :)

Röda Rubiner på en vacker stormig strand

Jag kan inte planera, eller ska jag säga så här: Mitt förnamn är Spontan? :) Varför orkar jag inte gå in på just nu, utan tänker återkomma till det en annan dag, och berätta varför, - men har bl.a med hur det är att växa upp med Migrän att göra, och hur det kan forma ens liv - huuu!! ;) Så, jag planerar aldrig vad min blogg ska handla om, ej heller funderar jag på vad jag ska skriva om. Jag sätter mig helt enkelt ner, och öppnar datorn, går till mina fotomappar och tittar på vad dom är döpta till och säger - Ok, idag får det bli lite om livet på stranden :)

Ekoxen - Lucanus Cervus

Om jag kunde förklara den kärlek jag känner för Ekoxen, så hade jag skrivit ner den. Men jag kan inte med ord förklara hur mycket den betyder för mig.
Hur kan man älska en liten insekt? Hur kan jag känna en sådan enorm kärlek för denna lilla varelse? Andra ruskar nog på huvudet åt mig när jag försöker förklara vad jag känner.