tisdag 27 september 2011

Den gröna smaragden

Mmm..., så gott :o) Jag vet, klockan är för mycket..., som vanligt - och alla har redan gått och lagt sig väl?! Alla utom jag som inte hinner med de få 24 timmar på dygnet som någon bestämt sig för att vi ska ha. Jag som behöver minst 48 timmar på ett dygn för att hinna med allt jag vill. Nåväl, jag har nyss hällt upp en stor kopp med kaffe och mjölk, förlåt, mjölk med kaffe skulle man nog kunna säga om min variant. Och till det har jag vispat en fluffig grädde som jag dränkt ovanpå :o) Nej, man ska inte dricka kaffe så här sent, säger dom som vet. Men tja..., vad vet jag om sånt :o)

Jag har nyss varit ute och hjälpt en massa grodor och paddor in från vägen, för av någon anledning så bestämmer dom sig för att falla i trance och sätta sig mitt på vägen när det regnar lite. Särskilt om det varit varmt som idag och sen kommer lite regn.. Då fylls vissa vägar och jag bara måste rädda dom jag kan. Grodskyltar har jag faktiskt fått igenom på ett ställe. Japp, vi har det i Skåne :o) Underbart! Skyltar som ska förvarna bilister och andra att här går minsann små grodor över, så var snäll och kör försiktigt - vilket de flesta tyvärr inte gör ändå.

Nu ska jag inte tala om det, utan det kan jag återkomma till. Rädda grodor alltså, grodor och paddor - dessa helt underbara små varelser som får ens hjärta att krackelera av ren pur lycka. Jag tänkte visa en underbar Grön smaragd som fyller mitt liv med enorm lycka, en liten ljuvlig grön varelse jag försöker besöka minst en gång i veckan, men oftast blir det fler.

Min dator är full av dessa gröna små smaragder och jag har inte ens hunnit titta på alla bilderna själv jag tagit i år, utan jag laddar över till datorn i hopp om fler timmar på dygnet. Hur som helst så jag kommer med all säkerhet att återkomma till dom flera ggr. Här sitter en vuxen lövgroda, medan solen skiner i kapp med störtskurarna och visst är den alldeles underbar? Ahhh, jag blir sååå lycklig enda in i djupet av mitt hjärta av att få glädjen att se dom. Den är ca 5 cm, så liten..., men då skulle ni se deras små bebisar, - uj uj...lika söta, men betydligt mindre.


Lövgroda i träd

Kolla in den här godingen då - grön och underbar smälter den in i sin omgivning perfekt. Och visst är det lite skönt när det regnar? Iaf om man är en liten groda :o)


Lövgroda Hyla arborea på gren

Men att få vatten i ögonen är inte alltid lika kul.. ♥



Varför längta till regnskogen när jag har den utanför min dörr?



Har du någongång i ditt liv sett en liten groda njuta? Har du tiden att stanna upp och se? Här har du iaf en liten smaragd som kan konsten att njuta av stunden och när jag ser den, så njuter jag lika mycket. Detta är lycka för mig!



Se så underbar han är! Enastående vacker! Han njuter, han mår bra och man kan inte annat än må bra själv i hans sällskap. Se hans vackra ögonen, hans små urgoa fötter, hans underbara mage....japp, jag smälter och kan inte sluta titta.



Tänk att få sitta på ett ekollon och se så här underbar ut! Ja, ni vet ju hur små ekollon är, då har ni en hum om hur liten han är, och han är fullvuxen denna underbaring!



Från en annan vinkel med blad emellan som skapar en diffus oskärpa. Jag försöker ta bilder, men det är lite svårt när jag inte kan sluta titta på dom och le så att mitt leende snart är fastklistrat vid örsnibbarna :o)



Liten vän, så skör och så utsatt - en vän med dess släktingar vi ska värna om.



Lövgroda i sin typiska viloställning. Har ni sett något så underbart? Ja, jag vet, jag älskar dom ♥ Men titta på hans små händer - kan man annat än älska en sådan ljuvlig varelse?



Från den Skånska regnskogen :o)



Ibland så trampar folk på en..., en del tror de kan bära sig åt hur dom vill?


Lövgroda och fluga

. ..dom får liksom inte nog, utan nöjer sig inte ens om de petar en i ögonen... - det bästa man kan göra med sådana, är att inte se dom - nonchalera dom. Precis så som denna lilla lövgrodebebis redan lärt sig. Denna lilla groda är ungefär en och en halv cm.



Den ena dagen är inte den andra lik i lövgrodornas land. Allt beror på vädret, men oftast kan man se lövgrodorna som namnet säger - bland lövträd. Men även på blad, nässlor, vass m.m. - de kryper gärna högt upp i träden om vädret tillåter, medan de yngre håller sig lite längre ner. Allt man behöver är sina lövgrodeglasögon på sig!



Och så spelar dom så underbart...., både på våren och sent på sommaren... här har ni en som spelar. Vilket syns på hans lilla haka! Lövgrodorna har faktiskt spelat från tidig vår och dom spelar ännu, så det stämmer inte alltid när dom säger att dom ska spela för dom spelar när dom känner för det och om man är lugn, försiktig, så kan man smyga sig fram och få se en sådan här sötnos spela en melodi. Är man riktigt biten och förälskad, som jag är, - så ser man till och lär sig sången och sjunger med :o)




Och den här lilla gröna juvelen har t.o.m fått pryda framsidan på FOTO's tidning :o)

Nä, nu är mitt kaffe uppdrucket och det blir inte fler grodor idag ♥ Men snart igen! Om du behöver flytta en groda så lyft den försiktigt och håll den inte i din hand mer än nödvändigt, och ta då inte på hans kropp om du kan undvika det. För han andas genom sin hud och är oerhört känslig. Han får aldrig torkas ut så låt aldrig små barn gå runt och bära grodor i sina händer. Grodorna dör snabbt ut..., man kallar det den största utrotning sen dinosaurierna. Jag önskar så att alla är rädda om dessa små djur.
/Tammy

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar