Jag är på mitt jobb denna dag och min kollega håller på att förhöra mig angående lite saker man måste kunna inför nya arbetsuppgifter. - Jag orkar inte mer, säger jag efter en stund! Det måste vara nog nu! Nu har vi hållit på med detta i flera veckor/månader och jag är så less och så sätter jag igång och vräker ur mig dumheter ;) Jag fortsätter att gnälla , om hur fint väder det är utanför, - något jag gnällt om i veckor nu - och här sitter vi och förhör varandra som om det vore höststorm utanför och inte försommar/sommar,- och NU ÄR DET NOG säger jag, på allvar, - samtidigt som jag i vanlig ordning brister ut i skratt, och ingen normal människa kan ta mig på allvar, trots att jag menar allvar - men jag är så trött att inget fungerar längre och jag kan inte ens låta allvarlig utan att det går åt skogen :) Det är helt enkelt så meningslöst att älta dessa fraser jag nu gjort under en längre tid!
Det hjälper ändå inte, vi ska JOBBA!! Och sen kan Vitsippor, grodor, rapsfält, bokskogen, allt kan rusa förbi - vi hinner ändå inte ut :) Jag måste fota körsbärsträden innan dom vissnar, annars dör jag, jag måste få stå under körsbärsblommorna och andas in deras skönhet för att överleva, utbrister jag desperat och han rör inte en min :) Min kollega tittar upp från pappret han håller i handen och ler, som vanligt! Han vet att då han ler, gör han mig bara mer arg. Mer stressad, jag vill höra honom klaga, gnälla, berätta för mig hur hemskt det är att vi måste jobba medan allt utanför rusar oss förbi. Men han bara ler...., oj så nära jag är att resa mig upp och ge honom en rejäl snyting ;)
Han fortsätter att mala på, då det plingar till i min mobil.. Den senaste tiden har jag bara hunnit läsa mail och annat via telefon, tiden för att sätta sig vid sin egen dator har liksom inte alls funnits. Jag tar upp mobilen och börjar läsa, medan min kollega fortsätter att älta och förhör mig och jag hinner tänka att han uppför sig som om han vore en robot som inte ens lyssnat på vad jag nyss sagt, jag sa att jag dör t.o.m och han reagera inte ens, han verkar ju inte förstå vad livet handlar om ;)
Jag tittar efter vad det var som kom i mobilen och börjar läsa... "Jag har glädjen att meddela er båda att ni har blivit utsedda till årets naturfotograf 2013, grattis!......" Jag läser om raden, jag läser ämnet i mailet " Årets Naturfotograf 2013"....jag fortsätter att läsa mailet och min kollega fortsätter att älta och tjata... :) ...ni får möjlighet att ställa ut på Naturhistoriska riksmuseet......., vad menas, vem får det menar dom? Jag läser men allt snurrar i huvudet.." ..Vår generaldirektör Maria Ågren vill överräcka er utmärkelse...." ..... Pressmeddelande då vi berättar att ni har fått priset skickas ut onsdag 4 juni..... - HALLÅ, hörde du vad jag sa? Svara nu på den frågan jag ställde och lägg ifrån dig din mobil, säger min kollega och jag lyfter blicken och tittar på honom. Jag är helt frånvarande, helt tyst...., jag förstår ingenting, jag fortsätter läsa och han suckar nu högt och puttar till mig där jag sitter... -TAMMY, lyssnar du på vad jag säger? - Vaaa? Jag har hamnat i något konstigt tillstånd, jag förstår absolut ingenting av det jag läst? Är det ett skämt? ett spam-mail? Reklam? Vad menas? Och vem är NI BÅDA som dom skriver?
Jag scrollar upp och kollar vem mer mailet är skickat till....., Jonna Bergström, min syster.... :) - Läs detta mail säger jag till min kollega, det står förvisso i mailet att vi ska behålla detta för oss själva, men han säger ju inget..., han suckar tungt och tar min mobil och börjar läsa... Ett jätteleende sprider sig över hans ansikte, själv har jag inte riktigt förstått om detta är ett skämt ännu? Nu reser han sig upp och kramar om mig och säger - Wow, wow, wow grattis!!!! Och han ser så glad ut! Han fortsätter och grattar och berättar hur vansinnigt kul detta är...., men själv känner jag mig frånvarande, helt underlig. Chockad? Jag fylls av en ofattbar glädje, samtidigt som något inom mig säger att det måste ju vara ett skämt? Någon skojar? Jag måste ringa Jonna, säger jag! Jag ringer upp henne och frågar om hon läst sin mail. Nej det hade hon så klart inte. Nå, låt då mig få läsa upp ett mail som är till oss båda och så sätter jag igång och läser och hör i andra änden hur hon skriker till något, hon blir jätteglad :)
Hon tjoar och oj oj oj, så himla roligt, vänta jag måste öppna min mail och sen fortsätter det i den stilen... - Men du, jag tycker det känns lite konstigt? Varför skulle VI få det här? Är detta inte något man söker? Tvivlen fyller mig, det måste vara ett SKÄMT!! Jag kan inte ta till mig det riktigt...., tänk om det är någon som tycker jätteilla om oss som vill skämta med oss, för att vi först ska bli glada och sen besvikna? och tänk om det är sant, då kommer ju massor av människor avsky oss ännu mer, säger jag...! För hur det än är, så finns det missunnsamhet, avund, skitsnack inom foto, liksom inom allt annat så klart. Men själv har jag genom åren hållit mig lite för mig själv, elaka tungor kan ta dö på skaparglädjen och den vill jag hålla mig ifrån. Jag har min blogg, min hemsida, det räcker liksom. Jag behöver inte mer, jag behöver bara få skapa av kärleken jag känner. Det räcker liksom för mig.
Vi är Årets Naturfotografer Tammy, hör jag Jonna återigen säga och så skrattar vi bort all tvivel jag nyss rabblat fram :) Men, jag har jättesvårt att våga känna den där glädjen märker jag och hela dagen går jag runt och är ofattbart lycklig och skeptisk, men känslan av lycka övertar allt, för hur det än är. Den här utmärkelsen, den kan man inte söka...., den kan man inte få p.g.a att man har "kontakter" med rätt personer, den här utmärkelsen är så mycket mer...., tänk om det är sant, tänker jag....! Dagen efter när jag vaknar så känner jag, Nej, det var inte sant. Någon skämtade med oss, jag måste ringa Jonna och säga till henne att hon ABSOLUT inte ska svara på det där mailet, den glädjen ska vi inte ge denna person som skämtar.... Jag ringer upp henne och frågar om hon svarat på mailet? Nej, det hade hon inte och jag säger - Svara inte på det, det är bara någon som skämtar. -Ånej, säger hon, tror du det?
Ja, säger jag. Detta är ett skämt, så svara inte. Men ska vi inte ens ringa dit säger hon och höra efter? Nej, det ska vi inte. Vad skulle vi då säga? Hej, är det sant?? Och sen göra bort oss fullständigt? Nej, säger jag, eller ok då, vi kan ringa och säga att någon kapat deras mailadress och på så vis får vi ju veta :) Jonna låter lite ledsen, och jag säger att det begriper du väl själv att det är ett skämt? Ok, jag ringer dit sedan om jag får tid och säger till dom , säger jag! Ok, svarar Jonna lite ledsen ;) Minns inte om jag ringer dan därpå eller dan efter igen, men jag ringde upp Anneli som skrivit mailet för att berätta för henne att någon använde hennes mailadress :)) Hon tog luren och jag presenterade mig snabbt, i hopp om att hon inte skulle uppfatta mitt namn nu när jag skulle göra bort mig :) - Hejsan, mitt namn är Tammy Bergström och jag och min syster har fått ett mail från dig där det står..... - Hon svarade med kort ton, jag minns ej vad hon svarade - jag minns däremot att tonen lät kort och så låter man väl ändå inte om det vore sant det jag nyss hunnit säga henne i 190 knyck ;) Plötsligt innan jag hinner säga något och göra bort mig än mer, säger hon - Ursäkta mig, vad sa du nu att du hette? Tammy? - Ja, Tammy Bergström svarar jag och det är DÅ hon utbrister ett stort GRATTIS :))) - Är det sant?? Menar du att det är sant??? säger jag och jag börjar skratta och hon skrattar och hon är supergullig och berättar hur mycket dom tycker om våra bilder, och så snackar vi lite till och jag berättar för henne att jag förbjöd Jonna att svara på mailet för jag trodde det var ett skämt :) DET VAR SANT!!! :)) Jag ringer inte ens upp Jonna, utan skickar ett sms och skriver - det var sant, vi är Årets Naturfotografer :)) Och efter denna dag har vi inte kunnat sluta skratta :)) Och jag hann t.o.m få stå under körsbärsträden i år, och gissa hur själen fylldes på med lycka! Här är lite olika bilder, en del är fotade i sol och andra i moln och färgerna ändras så himla mycket och dom är lika vackra vilket väder det än är!
Jag vill även säga ett innerligt varmt tack, till Tidningen FOTO, samt många andra tidningar som grattat oss, till alla supergoa människor som gratulerat oss. Till er mina bloggläsare som alltid sporrat mig och gett mig så oerhört goa rader som värmt massor! Ni har lärt mig så mycket, t.o.m att älska vintern, och det trodde jag aldrig :) Och jag vill även be om ursäkt om jag inte hunnit svara på allt, men många varma tack till er! Skulle vilja lägga in ett hjärta här, men vet inte riktig hur man gör, men ett stort hjärta till er alla! Nu åker vi upp till Stockholm i veckan för att få denna utmärkelsen och träffa dessa vänliga själar som gett oss den, och det fyller oss med enorm glädje. Så tack snälla till er alla!
Var rädda om er så hörs vi snart igen!
/Tammy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar