Sommar, Sommar, sommar och ett tack

Nu är det sommar nu är det sol..., lalalala la la - Och det är den allra bästa tiden på året - så det så ;) Det här blogginlägget kommer att bli en aning rörigt är jag rädd, hav överseende gott folk.... , jag är mest så glad att jag faktiskt just nu sitter ner och skriver ett blogginlägg, och bara det att sätta sig ner framför datorn på sommaren känns jättekonstigt. Så konstigt att jag inte ens vet vad jag ska skriva om idag, det händer för mycket helt enkelt och ingen drog i handbromsen, så det är bara fullt ös :) Jag har bosatt mig mitt ute i havet, och när jag nu sitter här så inser jag att man kan nog bada för mycket? :)

För hur förklarar jag annars att det rinner saltvatten ut från mitt huvud? det liksom skvalpar därinne i hjärnan :)) Nu ska vi få se vad vi kan prata om idag då..., jag tar helt enkelt och öppnar någon fotomapp och så får det bli som det blir - RÖRIGT :) Vid den här tiden på året, så behöver man bara öppna utedörren så finner man alla underbara motiv, och myrorna älskar jag att fota, dom har sådan skön attityd. Allra bäst gillar jag fota dom som silhuetter, då kommer deras riktiga kaxiga jag fram - men här har jag fotat en liten trädgårdsmyra som sitter bland blommor och blad.

Alla dessa färger, alla dessa skönheter som dansar framför ens ögon - inte kan man låta bli att fota dom inte...., hör ni musiken? Jag hör ljuv musik när jag ser dom :)

Under blommorna hittar man fler myror, här ett par som funnit något väldigt gott att dricka, och dricka bör man i värmen.

Här en liten söt gräshoppa, den var faktiskt jätteliten - men den gav mig high five, så jag förstod att allt var på topp :)

Den här blomman bara älskar jag - så elegant och ändå så mild och diskret!

Öppnar en annan mapp och vad finner jag? Liljekonvaljerna...., ahhh, mina favoritblommor Nr 1 :) Ingen doftar som liljekonvaljen, ingen förtrollar mig så som hon gör och jag är aldrig ensam om det, här finner man oftast andra små söta varelser - denna gången såg jag att skogsmyrorna förtrollats av hennes magi. Och jag tokälskar skogsmyrorna, dom får mig alltid att skratta! Finns väl inget djur (insekt) som med sitt kroppsspråk kan berätta var skåpet ska stå, i detta fall - jag :) - Passa dig noga, säger dom och viftar med sina käftar mot mig och jag lovar, jag backar direkt ;)

Och de ggr jag försöker smyga mig fram, är han snabb att tillrättavisa mig tillbaks till min plats "- Håll avståndet!"

Javisst doftar dom gott, så gott att en del kryper in i klockorna - tänk om man ändå kunde göra det :)

Äsch, vi tar en annan mapp nu :) Och vad händer? Ännu en en mapp från havet - så konstigt ;) Den här dagen trodde vi att det skulle komma en tromb och gick ner på stranden, det kom ingen tromb - men åska kom till slut, underbart!

Det var en sådan där kvav och väldigt fuktig dag - en sådan där dag då man inget orkar mer än att ligga och vänta på åskan och njuta av havet.

Jonna och Lukas ligger där borta, Jonna fotar vågor och Lukas håller henne sällskap! Min älskade Lloyd, han är strandvakt, utnämnd av sig själv :) han kan ligga timtals, hela dagar på stranden och bara kolla, för att mellan varven gå ner och bada.

Men vad händer? Dom tror att Lloyd är en huvudkudde? Guuud så fräckt ;))

Jaha, som om det inte räckte, så tycker Jonna att Lloyd borde byta frissa och dessutom bli blond, oförskämt minst sagt ;) Se på Lukas, han låtsas inte känna dom ;)

Jag fortsätter fota vågor medan jag väntar på den där tromben....., och jag undrar hur många bilder jag har på vågor? Jag kan inte låta bli att fota vågorna, är som ett gift - är fullständigt fascinerad. Kanske kan jag skriva en bok om vågor? :) Havet då?

 Vi hoppar till annan mapp :) Rävarna...., åh min underbara söta rävfamilj! Dom här skulle jag kunna skriva mängder om, varför har jag inte gjort det för? Skumt, skyller på sommaren som fångade mig. Iaf, ni som följt min blogg har ju hört talas om mina rävar. Dom är helt fantastiska. Jag har dock inte fotat dom förut, men har försökt göra det nu. Inget bra precis, men ändå..., dom är ljuvliga och jag älskar dom djupt. Nu har dom bebisar, helt tokvilda sötnosar som stjäl alla Lloyds leksaker, fast det gör ju deras föräldrar också :) Här är mamma räv, på denna bild har hon faktiskt fått sina små vildingar - men dom ligger och sover. Men hon tycker om att prata en stund om livet.

Har ni hört en räv skrika någon gång? Första gången jag hörde det, trodde jag att det var någon som blev mördad :)) Jag lovar att berätta en annan gång om det där..., en smula pinsam är man förstås :)

Den här skönheten här under är Mr räv, det var med honom allting började..., han har en önskan, att bli vän med Lloyd, men tyvärr Lloyd känner inte samma lust och tycker att dom kan dra åt skogen :)

Sen har vi familjen Igelkott som kommer :) Förstår ni varför jag inte hinner gå och lägga mig på sommaren? :))) Jag kan omöjligt gå in helt enkelt! Det här är mamma igelkott, hon är väldigt glupsk och alltid på hugget efter gott käk - och det kan vi gärna stå till tjänst med :) En liten godbit till Fru Charmig :) Vet dock inte om hon hade blivit så smickrad över denna bild precis? Men jag tycker hon är vrååålsöt!

Dags med ny mapp! Näääää, inte en till från havet, nä nu vågar jag inte visa denna mapp - hahaha, ännu en från havet :) Ok, någon bild blir det ändå, sen ska jag sluta för idag, gissa varför? Någon vill visst bada ;) ~ Min allra finast skatt i livet, han som ger mig gråa hår och får mitt hjärta att slå dubbla slag, men även min badpartner i alla väder :)

Nä, nu tar jag inte en mapp till idag, för jag råka öppna nästa och vad var det i den? Jo...., rätt gissat, havsbilder :) Höll nästan på att glömma - jag vill säga TACK, jättetack!! Och förutom ett tack vill jag även svara de av er som mailat mig, men som inte fått svar. Jag skriver här istället! För en tid sedan var jag med i EISA's tävling :) Jag brukar aldrig tävla, men vem vet, kanske börjar jag med det? Hur som, det var en vänlig människa som tyckte, att den där måste du vara med i Tammy!! Ok, jag kollade in det lite och temat var makro. Jag hade god tid, men självklart så höll jag på att missa det till slut. För jag var på stranden :))

Samma kväll blev jag påmind och skyndade mig att kolla in den där tävlingen igen, vad var det nu? Vilka regler gäller? Bildstorlek o.s.v.. För en tid sedan fick jag mail från personer som gratta mig till tredjeplaceringen :) Wooow, vad kul, jag hade nästan glömt bort det där ju. Men så kom även andra mail. En del skrev bara kort och gott - VARFÖR SKICKA DU BARA IN EKOXAR?? Inget annat, inget grattis, inget hej ens..., nästan som om man blev anklagad? :) Det fanns förvisso dom som även sa grattis men även undrade över det här med att jag bara skickade in ekoxar! Så här ligger det till gott folk: Jag läste bildreglerna på EISA's hemsida och så här står det där för den som vill läsa http://www.eisa.eu/faq/maestro.html En bildberättelse?? på 5-8 bilder och temat ska vara makro/närbild....., och så kollade jag tidigare vinnare, deras fantastiska bilder kan man se här: http://www.eisa.eu/maestro.html Ok, jag förstår :)

Dom har skickat in bildserier på hundkapplöpning, friidrott m.m. och deras tema var "speed" Nu ska jag alltså göra samma sak, men inom temat makro :) Svårt, men skitkul ju..., vad har jag då för serier? Jag har myror, grodor, ekoxarna m.m... - det får bli en bildserie/berättelse med ekoxar och så tog jag dom! Så gott folk, jag läste reglerna och tolkade dom som om det skulle vara en bildserie inom temat makro, därför tog jag en serie på ekoxar och inget annat. Jag hade självklart tagit med annat om jag trodde att man kunde det. Jag hoppas att min förklaring räcker!

Jag är hur som, jättestolt över att tagit mig så långt med endast ekoxar :) Och jag vill även rikta ett stort grattis till alla andra som var med i denna tävling och tacka för denna gång! En liten bild på en blomma vill jag ha in här och tacka med, men tyvärr så vågar jag inte öppna en mapp till, för då blir det en på havet ;) Nääää, nu höll jag på att glömma en sak till - ett stort tack även till alla er som grattat mig för reportaget i tidningen NATUR & FOTO http://www.naturogfoto.no/ - japp, det är min ekoxebild på första sidan där :) Och artikeln om mig skrev goa vännen Anders Geidemark som efter träffen med mig antagligen drömde mardrömmar om hav, grodor, ekoxar m.m. :) Nu blir det bada igen :) Sinma lugnt gott folk, och var rädda om er!
/Tammy

En kär lek

Bilen fylls av skratt och fnitter och vi är så otroligt glada, äntligen ska vi träffa våra älskade paddor och grodor. Oj, så länge vi har sett fram emot detta -och nu idag är det dax :) Vi kommer fram till dammarna och hoppar ut ur bilen. Båda två står tysta och tittar ner i det svarta vattnet.. En iskall vind får mig att huttra till och bara tanken på att krypa ner i detta svarta iskalla vatten får mig att undra om man är vid sina sinnes fulla bruk? ;) Men, så hör man några gnyende läten och plötsligt ser vi dom! Jag tittar på min syster Jonna och ser att hon ser så där lycklig ut nu, man blir lycklig här hos dom. Värmen fyller ens kropp och själ, - det är kärleken som värmer upp en - kärleken att återse dom sprider sig genom hela ens kropp och den där kylan man nyss kände, känns med ens som bortblåst. Jippie, vi är här hos er - och livet kan iaf inte vara bättre just nu, än här hos er ♥

Paddan sitter och håller tag om vassen, men hans nyfikenhet inför mig väcks direkt - tänk om?

Han simmar direkt fram till mig, för man vet ju aldrig - jag kanske är en förklädd paddhona? :)

 Inte bara under ytan är de underbara, det är precis lika söta ovanför :)

Det här med backscatter i vatten är väl inte så där galet vackert, men svårt att undvika! Men ibland tycker jag det kan höja vissa bilder och få dom att påminna om rymden lite grann.

Ett paddpar som hänger vid några grodägg! Visst ser livet ganska avslappnat och skönt ut?

Grodorna spelar och är gudomligt söta. Men då man hoppar i hos dom, så är dom inte lika påflugna som paddorna är, om man nu får säga så? Paddorna fullständigt överfaller en ju, men grodorna håller sig lite på avstånd där i vatttnet. En och en annan groda har förvisso missförstått det här med sin partner och tar gärna en padda som partner :) Men min syster kan minsann prata med dom :) Det fick jag uppleva efter att ha varit borta vid vår bil och sedan återvände till dammen för att se henne sitta där fullständigt omringad av grodor.

Jag frågade vad som hänt? Det visa sig att hon hade försökt prata samma språk som de gör, så som vi brukar göra med paddorna och så som vi gjort massor av gånger med lövgrodorna men aldrig provat på dessa grodor- och vad händer? Jo, en efter en dök upp där hos henne och satt och lyssna på hennes vackra sång och självklart svara dom henne. Några hoppa till och med upp på henne :)

 Nä, nu får jag sluta tjata om grodor och paddor för idag, även om jag skulle kunna hålla på varenda dag och tjata om dom :) Dom här bilderna tog jag i våras, men då jag är lite sen för att allt är så underbart därute så blev det lite tidiga vårbilder här idag :) UV-Fotona är tagna med en Canon 7D, samt undervattenshus och blixtar. Tyvärr kan jag för stunden inte komma på vad det huset heter då detta jag lånat utrustningen av min syster, men undrar någon, -så ska jag ta reda på det, eller så kan ni fråga henne. Men en Canon 7D samt ett 10 mm :) De övriga bilderna här har jag tagit med en Canon 5D Mark II + Canon 100 -2,8

Sakura - Livets förgänglighet

Min pappa jobbade som radiotelegrafist på stora fartyg som seglade runt hela världen. Ibland var han borta i över ett halvår åt gången, och jag saknade honom alltid så fruktansvärt mycket och vågade knappt fråga hur länge han skulle vara borta när han packade sina väskor, för jag var rädd för att höra svaret. Det bästa med hans jobb, var att vi barn, - jag och min syster samt bror fick följa med honom runt i världen. Så, inget ont som inte förde något positivt med sig.

Han var sedan hemma lika länge och han var en mästare på att hitta på äventyr, alltid skulle vi ut i naturen och titta på djuren och lära oss vad alla svampar och små djur hette :) Och mamma fick upprepade gånger säga till honom att det inte var ok att bära hem alla igelkottar bara för att han ville visa oss hur fantastiska dom var och hur rädda vi måste vara om dessa sköra djur.

Ibland väckte han en mitt i natten för att visa en vad han hade hittat för något vackert djur - Sen gick han förstås snällt och lämna tillbaks igelkottarna och andra söta varelser, efter att han bjudit dom på lite god mat. Å andra sidan var mamma lika lyrisk över att få visa och berätta vad hon hittat för fint. Så, inte är det konstigt att man blev som man blev ;)

Jag minns så väl när det trillade ner vykort i brevlådan och då särskilt från Japan och körsbärsblomningen. Pappa berättade för mig att detta firar man stort i Japan! Sakura som själva blomningen kallas, ska få oss att tänka på själva livet och de olika stadierna i blomningen ska påminna oss om livets förgänglighet. Ett sådant träd ville jag ha, och när jag en dag flyttade hemifrån och köpte mitt första hus - så var det just körsbärsträd jag köpte, men även Japanska lönnar, för jag älskade Japanernas sätt att inreda en trädgård. Bara att se vad de kan göra med mossa är fantastisk. Istället för att försöka utrota den som vi gör, använder dom den till att göra sagoställen i sina trädgårdar.

Men tiden går fort och plötsligt fylls luften och marken av rosaskimrande blad och jag ställer mig då frågan - hann jag njuta av dom i år då? När njuter vi av det vi ser? Njuter vi när vi springer runt med en kamera och ska fånga allt vi ser? Antagligen gör vi väl det, hoppas jag. Ändå så måste jag gå till mig själv, jag känner att jag måste få gå ut utan kamera ibland för att verkligen njuta ordentligt, för att ta in och se allt. Och då kan jag få många bildideér av att bara få vara där...., att t.ex sätta sig på en stubbe i skogen och bara se..., bara njuta av att få vara där. När jag en dag satt mig där under körsbärsträden och bara njöt, så stannade en buss utanför och folk hoppade av..., några tittade på mig och plötsligt så gick någon fram, plockade upp sin mobilkamera - tog en snabb bild och gick sen vidare, och detta hände även nästa gång då jag var där med min syster, folk såg - stannade, plockade upp sin kamera, tog en bild och stack vidare... Och just då kände jag för att springa efter den personen och fråga - Såg du verkligen hur vackert det var? Hann du njuta av detta naturens mästerverk? Hann du ta in vad du upplevde eller tar vi bara bilder för att visa andra? Jag sprang förstås inte efter personen och frågade, men något i mitt hjärta ville stanna personen och fråga,- en önskan om att den i sitt hjärta och själ verkligen såg detta magiska - för tiden den går tyvärr alltför fort och innan vi vet ordet av det, så var den förbi.

Kära ni som läser, jag hade egentligen tänkt berätta för er om alla söta paddor och grodor jag fått träffa, men även om blommorna som lyst upp som solar för mig - om myrorna som sagt åt mig att passa mig noga ;) Men, dessa träd har en speciell plats i mitt hjärta - de påminner mig om min pappa - så vi får tala grodor och paddor en annan gång. Var rädda om er!
/Tammy

Den vackra tiden

Så står man där igen och blickar ut över den enormt vackra vita mattan, som moder natur så smakfullt planterat ut..! När jag står där och blickar ut över detta vita hav med blommor,och ser boken som slagit ut med sin skira grönska, så vet jag, - att hur jag än försöker, så kan jag aldrig återge den skönhet jag ser via en bild. Jag vet att när jag lägger mig ner här på hennes vita matta, så kan jag inte fånga det jag ser. Det spelar ingen roll hur jag än vrider och vänder på kameran, vilket objektiv jag än försöker med, - så är det omöjligt att fånga den känsla jag känner. Och det gott folk, det är det som är utmaningen! Det är det som är det roliga, det är det som sporrar och driver en - tänk att kunna fånga det man känner, - känslan... - för mig är det utmaningen. Ju svårare, ju bättre. Det är inte bara vita vitsippor därute, här i rosa - lika vackra dom!

Som dansande fjärilar framför mina ögon, vill jag fånga deras förtrollande dans.

Drömska bilder är något som ligger mig varmt om hjärtat, drömska och ljusa!

Eller bara en liten del i skärpa..

Innan vitsipporna kom, var det blåsippornas tur att dansa i vinden.

 Det enda man kan önska vid denna tiden är väl ändå att någon drog i handbromsen? Allt går ju såååå fort och allt händer på en och samma gång. Och man vill vara på tio olika platser samtidigt, men man ska vara glad om man får gå till jobbet :) Så kan man sitta där inlåst och drömma sig ut ;) Fast det kanske är tur? Då blir man desto gladare när man får springa ut på grönbete sen. Här har djuren gått upp en stig och jag tyckte den var så himla söt ♥

Ser ni att dom dansar? Som fjärilarna...

När jag går där på den vita mattan. Jag går väldigt försiktigt ska jag säga och funderar starkt på att ta av mig skorna för att inte smutsa ner hennes vita vackra matta. Det är då jag ser dom, liljekonvaljerna som snart ska avlösa vitsipporna och jag bara älskar liljekonvaljen. Här med en vitsippa brevid sig.

Det är egentligen bara en sak som tar bort glädjen med våren och sommaren, det är fästingarna :( Jag har svår fästingfobi, och har haft det så länge jag kan minnas. Men, jag kan ta det! Jag står ut, dom ska aldrig få ta bort den glädje jag känner för att fota, aldrig. Precis som vi aldrig ska låta någon ta bort den glädje vi känner för något vi älskar. Och de får gärna ge sig på mig, för jag hittar dom direkt, nojjig som jag är. Men snälla, lämna min hund ifred!!! ~ Här en liten bok som börjat sitt liv!

Alla bilderna är tagna med en Canon 5D Mark II, samt Canons 100 -2,8 + ett gammalt tysk objektiv från -50-talet (Meyer Görlitz) Blommor och blad i förgrunden har jag utnyttjat som filter för att få en diffus känsla. Använt mig av kort skärpedjup 2,8 Jag fokuserar även ut för att få oskärpa i de bilder jag önskar få en drömsk effekt i. Undrar du något så fråga gärna :) Önskar er underbara stunder i naturen, utan fästingar - var rädda om er!
/Tammy