En kär lek

Bilen fylls av skratt och fnitter och vi är så otroligt glada, äntligen ska vi träffa våra älskade paddor och grodor. Oj, så länge vi har sett fram emot detta -och nu idag är det dax :) Vi kommer fram till dammarna och hoppar ut ur bilen. Båda två står tysta och tittar ner i det svarta vattnet.. En iskall vind får mig att huttra till och bara tanken på att krypa ner i detta svarta iskalla vatten får mig att undra om man är vid sina sinnes fulla bruk? ;) Men, så hör man några gnyende läten och plötsligt ser vi dom! Jag tittar på min syster Jonna och ser att hon ser så där lycklig ut nu, man blir lycklig här hos dom. Värmen fyller ens kropp och själ, - det är kärleken som värmer upp en - kärleken att återse dom sprider sig genom hela ens kropp och den där kylan man nyss kände, känns med ens som bortblåst. Jippie, vi är här hos er - och livet kan iaf inte vara bättre just nu, än här hos er ♥

Paddan sitter och håller tag om vassen, men hans nyfikenhet inför mig väcks direkt - tänk om?

Han simmar direkt fram till mig, för man vet ju aldrig - jag kanske är en förklädd paddhona? :)

 Inte bara under ytan är de underbara, det är precis lika söta ovanför :)

Det här med backscatter i vatten är väl inte så där galet vackert, men svårt att undvika! Men ibland tycker jag det kan höja vissa bilder och få dom att påminna om rymden lite grann.

Ett paddpar som hänger vid några grodägg! Visst ser livet ganska avslappnat och skönt ut?

Grodorna spelar och är gudomligt söta. Men då man hoppar i hos dom, så är dom inte lika påflugna som paddorna är, om man nu får säga så? Paddorna fullständigt överfaller en ju, men grodorna håller sig lite på avstånd där i vatttnet. En och en annan groda har förvisso missförstått det här med sin partner och tar gärna en padda som partner :) Men min syster kan minsann prata med dom :) Det fick jag uppleva efter att ha varit borta vid vår bil och sedan återvände till dammen för att se henne sitta där fullständigt omringad av grodor.

Jag frågade vad som hänt? Det visa sig att hon hade försökt prata samma språk som de gör, så som vi brukar göra med paddorna och så som vi gjort massor av gånger med lövgrodorna men aldrig provat på dessa grodor- och vad händer? Jo, en efter en dök upp där hos henne och satt och lyssna på hennes vackra sång och självklart svara dom henne. Några hoppa till och med upp på henne :)

 Nä, nu får jag sluta tjata om grodor och paddor för idag, även om jag skulle kunna hålla på varenda dag och tjata om dom :) Dom här bilderna tog jag i våras, men då jag är lite sen för att allt är så underbart därute så blev det lite tidiga vårbilder här idag :) UV-Fotona är tagna med en Canon 7D, samt undervattenshus och blixtar. Tyvärr kan jag för stunden inte komma på vad det huset heter då detta jag lånat utrustningen av min syster, men undrar någon, -så ska jag ta reda på det, eller så kan ni fråga henne. Men en Canon 7D samt ett 10 mm :) De övriga bilderna här har jag tagit med en Canon 5D Mark II + Canon 100 -2,8

Sakura - Livets förgänglighet

Min pappa jobbade som radiotelegrafist på stora fartyg som seglade runt hela världen. Ibland var han borta i över ett halvår åt gången, och jag saknade honom alltid så fruktansvärt mycket och vågade knappt fråga hur länge han skulle vara borta när han packade sina väskor, för jag var rädd för att höra svaret. Det bästa med hans jobb, var att vi barn, - jag och min syster samt bror fick följa med honom runt i världen. Så, inget ont som inte förde något positivt med sig.

Han var sedan hemma lika länge och han var en mästare på att hitta på äventyr, alltid skulle vi ut i naturen och titta på djuren och lära oss vad alla svampar och små djur hette :) Och mamma fick upprepade gånger säga till honom att det inte var ok att bära hem alla igelkottar bara för att han ville visa oss hur fantastiska dom var och hur rädda vi måste vara om dessa sköra djur.

Ibland väckte han en mitt i natten för att visa en vad han hade hittat för något vackert djur - Sen gick han förstås snällt och lämna tillbaks igelkottarna och andra söta varelser, efter att han bjudit dom på lite god mat. Å andra sidan var mamma lika lyrisk över att få visa och berätta vad hon hittat för fint. Så, inte är det konstigt att man blev som man blev ;)

Jag minns så väl när det trillade ner vykort i brevlådan och då särskilt från Japan och körsbärsblomningen. Pappa berättade för mig att detta firar man stort i Japan! Sakura som själva blomningen kallas, ska få oss att tänka på själva livet och de olika stadierna i blomningen ska påminna oss om livets förgänglighet. Ett sådant träd ville jag ha, och när jag en dag flyttade hemifrån och köpte mitt första hus - så var det just körsbärsträd jag köpte, men även Japanska lönnar, för jag älskade Japanernas sätt att inreda en trädgård. Bara att se vad de kan göra med mossa är fantastisk. Istället för att försöka utrota den som vi gör, använder dom den till att göra sagoställen i sina trädgårdar.

Men tiden går fort och plötsligt fylls luften och marken av rosaskimrande blad och jag ställer mig då frågan - hann jag njuta av dom i år då? När njuter vi av det vi ser? Njuter vi när vi springer runt med en kamera och ska fånga allt vi ser? Antagligen gör vi väl det, hoppas jag. Ändå så måste jag gå till mig själv, jag känner att jag måste få gå ut utan kamera ibland för att verkligen njuta ordentligt, för att ta in och se allt. Och då kan jag få många bildideér av att bara få vara där...., att t.ex sätta sig på en stubbe i skogen och bara se..., bara njuta av att få vara där. När jag en dag satt mig där under körsbärsträden och bara njöt, så stannade en buss utanför och folk hoppade av..., några tittade på mig och plötsligt så gick någon fram, plockade upp sin mobilkamera - tog en snabb bild och gick sen vidare, och detta hände även nästa gång då jag var där med min syster, folk såg - stannade, plockade upp sin kamera, tog en bild och stack vidare... Och just då kände jag för att springa efter den personen och fråga - Såg du verkligen hur vackert det var? Hann du njuta av detta naturens mästerverk? Hann du ta in vad du upplevde eller tar vi bara bilder för att visa andra? Jag sprang förstås inte efter personen och frågade, men något i mitt hjärta ville stanna personen och fråga,- en önskan om att den i sitt hjärta och själ verkligen såg detta magiska - för tiden den går tyvärr alltför fort och innan vi vet ordet av det, så var den förbi.

Kära ni som läser, jag hade egentligen tänkt berätta för er om alla söta paddor och grodor jag fått träffa, men även om blommorna som lyst upp som solar för mig - om myrorna som sagt åt mig att passa mig noga ;) Men, dessa träd har en speciell plats i mitt hjärta - de påminner mig om min pappa - så vi får tala grodor och paddor en annan gång. Var rädda om er!
/Tammy

Den vackra tiden

Så står man där igen och blickar ut över den enormt vackra vita mattan, som moder natur så smakfullt planterat ut..! När jag står där och blickar ut över detta vita hav med blommor,och ser boken som slagit ut med sin skira grönska, så vet jag, - att hur jag än försöker, så kan jag aldrig återge den skönhet jag ser via en bild. Jag vet att när jag lägger mig ner här på hennes vita matta, så kan jag inte fånga det jag ser. Det spelar ingen roll hur jag än vrider och vänder på kameran, vilket objektiv jag än försöker med, - så är det omöjligt att fånga den känsla jag känner. Och det gott folk, det är det som är utmaningen! Det är det som är det roliga, det är det som sporrar och driver en - tänk att kunna fånga det man känner, - känslan... - för mig är det utmaningen. Ju svårare, ju bättre. Det är inte bara vita vitsippor därute, här i rosa - lika vackra dom!

Som dansande fjärilar framför mina ögon, vill jag fånga deras förtrollande dans.

Drömska bilder är något som ligger mig varmt om hjärtat, drömska och ljusa!

Eller bara en liten del i skärpa..

Innan vitsipporna kom, var det blåsippornas tur att dansa i vinden.

 Det enda man kan önska vid denna tiden är väl ändå att någon drog i handbromsen? Allt går ju såååå fort och allt händer på en och samma gång. Och man vill vara på tio olika platser samtidigt, men man ska vara glad om man får gå till jobbet :) Så kan man sitta där inlåst och drömma sig ut ;) Fast det kanske är tur? Då blir man desto gladare när man får springa ut på grönbete sen. Här har djuren gått upp en stig och jag tyckte den var så himla söt ♥

Ser ni att dom dansar? Som fjärilarna...

När jag går där på den vita mattan. Jag går väldigt försiktigt ska jag säga och funderar starkt på att ta av mig skorna för att inte smutsa ner hennes vita vackra matta. Det är då jag ser dom, liljekonvaljerna som snart ska avlösa vitsipporna och jag bara älskar liljekonvaljen. Här med en vitsippa brevid sig.

Det är egentligen bara en sak som tar bort glädjen med våren och sommaren, det är fästingarna :( Jag har svår fästingfobi, och har haft det så länge jag kan minnas. Men, jag kan ta det! Jag står ut, dom ska aldrig få ta bort den glädje jag känner för att fota, aldrig. Precis som vi aldrig ska låta någon ta bort den glädje vi känner för något vi älskar. Och de får gärna ge sig på mig, för jag hittar dom direkt, nojjig som jag är. Men snälla, lämna min hund ifred!!! ~ Här en liten bok som börjat sitt liv!

Alla bilderna är tagna med en Canon 5D Mark II, samt Canons 100 -2,8 + ett gammalt tysk objektiv från -50-talet (Meyer Görlitz) Blommor och blad i förgrunden har jag utnyttjat som filter för att få en diffus känsla. Använt mig av kort skärpedjup 2,8 Jag fokuserar även ut för att få oskärpa i de bilder jag önskar få en drömsk effekt i. Undrar du något så fråga gärna :) Önskar er underbara stunder i naturen, utan fästingar - var rädda om er!
/Tammy

I drömmarnas värld

Dom seglar graciöst ovanför mig där jag går längs stranden, och återigen fascineras jag över hur ofantligt vackra de är. Jag sätter mig ner och bara njuter av deras närvaro. Vågorna rullar sakta in mot strandkanten och kluckar sådär rogivande att jag blir alldeles lugn av ljudet. Som om man vaggas till sömns. Så långt tillbaks jag kan missas har ljudet av havet fått mig lugn, och det är livsfarligt för mig att sätta mig där, för jag vet hur lätt jag somnar :) Jag rättare till mig i sanden, jag måste bara få vila där en stund. Bara blunda några sekunder, inte mer..., bara känna havet, doften, ljuden av de vackra....

Jag känner hur jag svävar längre och längre bort....., jag hör vingslag ovanför mig. Jag hör hur de skriar, jag hör hur vågorna kluckar mot strandkanten och jag får inte somna, för guds skull, somna nu inte - bara vila en stund.... ~ Plötsligt är jag en av dom....! Ååååh som jag kan flyga... :) Jag tittar på mina vingar och jag känner mig så vacker, så graciös och jag flyger snabbare och snabbare, jag vill visa de andra fåglarna hur snabb jag är. Att jag kan göra samma konster som de kan. Jag flyger snabbt ner mot havsytan, bara för att nudda ytan med mina fötter, för att smaka på havet med min näbb, för att göra en looping i luften, där mitt framför dom, så att dom kan se att jag är en riktig fågel precis som dom. Jag testar min röst, kan jag skria som de kan? Jajamensan, det kan jag och skrattar - jag är så lycklig just då. En havstrut flyger ikapp mig och säger till mig att lugna ner mig, att jag ska tänka på att ha ork att skaffa mat också. Jag tackar för omtanken med ett skri och så börjar jag skratta igen. Jag är rent lyrisk av lycka. Om och om igen flyger jag längs havets yta och jag kan inte sluta, jag vill inte sluta. Jag vill bara få känna på havet.

Lika fort som jag försvann in i drömmarnas värld, lika snabbt verkar jag komma tillbaks. Ett sting av sorg kommer över mig, jag ville så gärna få fortsätta i den drömmen. Men jag känner hur ett leende vaknar inom mig, vilken lycka jag fick känna där hos dom. Om så bara i en dröm. Men det är en dröm jag ska bära med mig i mitt hjärta.

Ja, fy bubblan - ser ni någon som sover på stranden, så är det kanske jag :) jag har en förmåga att sova som bäst där. Våren kom minst sagt, och med den vakna allt känns det som. Ja, förutom jag då som mest ligger och sover på stranden ;) Men ni andra som inte somnar hur och var som helst, jag hoppas ni får en helt fantastisk vår, just precis så som ni önskar den.

Bilderna här ovan har jag tagit med en Canon 5D Mark II + Canon 70-200 och använt mig av långa slutartider.
/Tammy

Påsk och sommartider samt filmtajm

Om några dagar slår det om till sommartider, tycker du som jag att det känns en smula overkligt? Sommartider..., wow!



Och plötsligt så kommer alla mina klockor att gå rätt igen :) Jag är nämligen en sådan där märklig människa, som totalvägrar ändra mina klockor till vintertid!

Jag tänkte fira det med att bjuda på lite helgalna strandbilder på Lloyd och hans bästa kompis - Lukas, som är min systers vovve.

Inte bara bilder, utan en helgalen video också, ja - den är galen och det är varning på den, inget för människor med yrsel - för i den här filmen, gungar det rejält :) Filmad med en GoPro där jag inte hade en aning om vad som kom med, då man inte kan se vad man filmar utan man kör bara på, spontant och lekfullt och överraskningen får man se sedan :) Jag vill egentligen mest slå ett slag för fotografi som vi alla kan göra. Man behöver inte åka till andra sidan jordklotet, utan oftast har vi det där sanslöst härliga mitt framför näsan. Kan vara en groda i trädgården, eller era barn som leker, eller som i mina bilder här - era husdjur :) Jaaaa, visst drömmer vi alla om fantastiska resor till djungelns avskilda hörn, om apor som får en att gråta av lycka bara man ser dom. Om tigrar, giraffer, valar och delfiner. Om stora makalösa insekter som Goliathbaggen - jag skulle kunna göra en oändlig lista på allt jag gärna vill fota, men, men, men..... Vad har en Grizzlybjörn som inte min lilla pluttenutt till hund har? ;) (74 kg bulldozer till knähund) "Vad är väl en bal på slottet"....? Det finns ingenting som slår kärleken, och hur jag än vänder och vrider på min kamera..., hur jag än drömmer och längtar efter pingvinerna på Sydgeorgien, så finns det INGEN som kan mäta sig med min hund :) Och kom ihåg du kära fotograf där ute, du har det bästa motiven i din närhet, för det är kärleken till det du känner, som gör din bild - för i din bild, - speglar sig det du känner i ditt hjärta! "Att få ha en bästa vän"

"När livet leker då måste man leka med livet"

" När jag imponeras av allt vackert du finner på din väg"

" När man bara har ögon för den man älskar"

" När sanden yr av stormen runt våra ben"

" När vi måste tala ut om livet", trots att stormen redan knockat omkull fotografen ;)

" Ibland händer det att även bästa vänner inte förstår sig på varann.... ;) Som här på dessa bilder, där Lloyd undrar varför Lukas kör huvudet i sanden för att bli av med sandkornen han fått i sin nos ;)

Nej, det är inte alltid så lätt att förstå sig på en Schnauzer, eller kan det vara Newfoundländaren som är obegripligt svår att förstå sig på? Lloyd är iaf en hund som älskar att bada, precis som sin matte - och man blir väldigt varm på vintern också, och då måste man bada hela tiden :)

...och inget i livet går upp mot en kallsup ;)

...eller när man finner coola pinnar som bara väntar på att hamna i en nuffes gap :)

Man blir liksom helt vild på stranden, havsluften förtrollar en och man kan inte vara annat än galet lycklig :)

Iallafall inte om man är en Newfoundlandshund -Då sätter andra sig ner och bara gapar av förvånning :)

Det allra bästa som kan hända är när ens vän vill bada med en...., en vän som inte är rädd för att bli nedstänkt av en ödmjuk och stillsam nuffe ;)

För hur det än är, så är det inte så lätt att få ner farten i tid när man är en lycklig Newf :)

...utan att du får vatten i dina små söta ögon :)

Men, vad gör man när ens vän inte orkar med en? När ens vän tycker att man är alltför vild? och alltför rabiat ;)

Tja, man underhåller sig själv - så klart :) Det finns alltid något i livet som är roligt, iaf om man heter Lloyd.

Det tråkiga kan vara när man kommer till bilen och är full av sand och dygnsur och när man hör hur någon gnäller ;) Begriper hon inte att nu slipper hon ju bada mig, jag är nybadad..., som vanligt ♥

Med kärlek i våra ögon slänger vi en sista titt ut över havet innan vi måste gå, och jag är ganska övertygad om att havet är det vackraste som finns i livet ♥

För att ni inte ska tro att Lloyd alltid ser så här galen ut, lägger jag in en relativt normal bild på honom som en påminnelse :) det är liksom det som är så himla kul med foto, man fångar ögonblick som ögat oftast inte ens hinner uppfatta. Här snäll och go, vaktar han mina skor medan jag fotar snäckor på stranden.

Och nu blir det filmtajm :) Ha överseende med den skakiga filmen, jag hade bara kul när jag gjorde det och hade ingen aning hur det skulle bli då man inte kan se det man filmar med denna GoPro jag har. Men då jag tycker dom är så otroligt söta dessa två, så ville jag klippa ihop en del och dela med mig :)

 

Önskar er en underbar påsk och glöm inte fota de ni har i ert ♥
/Tammy