Röda Rubiner på en vacker stormig strand

Jag kan inte planera, eller ska jag säga så här: Mitt förnamn är Spontan? :) Varför orkar jag inte gå in på just nu, utan tänker återkomma till det en annan dag, och berätta varför, - men har bl.a med hur det är att växa upp med Migrän att göra, och hur det kan forma ens liv - huuu!! ;) Så, jag planerar aldrig vad min blogg ska handla om, ej heller funderar jag på vad jag ska skriva om. Jag sätter mig helt enkelt ner, och öppnar datorn, går till mina fotomappar och tittar på vad dom är döpta till och säger - Ok, idag får det bli lite om livet på stranden :)

Ekoxen - Lucanus Cervus

Om jag kunde förklara den kärlek jag känner för Ekoxen, så hade jag skrivit ner den. Men jag kan inte med ord förklara hur mycket den betyder för mig.
Hur kan man älska en liten insekt? Hur kan jag känna en sådan enorm kärlek för denna lilla varelse? Andra ruskar nog på huvudet åt mig när jag försöker förklara vad jag känner.

En blå Juvel

Idag är en sådan där vansinnigt tråkig dag :) Det är Söndag, det regnar, och jag har diskbråck - kan det bli roligare? :) Det är så tråkigt att jag börjar skratta, hur galet är inte det? :) Så, när jag nu sitter här helt förlamad av en dum smärta, tänkte jag att då kan jag ju skriva en blogg, och göra något annat än att bara tycka att det är tråkigt.

Kära Sommaren :)

Hur ska man börja? Bara att sätta en titel till sitt inlägg går åt skogen :) Hur gör man vill jag vråla? Jag har glömt bort hur datorn fungerar - Kan inte låta bli att skratta :)
Tänk så fort man kommer ifrån det här livet med datorer och annat, bara för att sommaren fångade en i sitt underbara varma kärleksgrepp :)

Årets Naturfotograf

Jag är på mitt jobb denna dag och min kollega håller på att förhöra mig angående lite saker man måste kunna inför nya arbetsuppgifter. - Jag orkar inte mer, säger jag efter en stund! Det måste vara nog nu! Nu har vi hållit på med detta i flera veckor/månader och jag är så less och så sätter jag igång och vräker ur mig dumheter ;) Jag fortsätter att gnälla , om hur fint väder det är utanför, - något jag gnällt om i veckor nu - och här sitter vi och förhör varandra som om det vore höststorm utanför och inte försommar/sommar,- och NU ÄR DET NOG säger jag, på allvar, - samtidigt som jag i vanlig ordning brister ut i skratt, och ingen normal människa kan ta mig på allvar, trots att jag menar allvar - men jag är så trött att inget fungerar längre och jag kan inte ens låta allvarlig utan att det går åt skogen :) Det är helt enkelt så meningslöst att älta dessa fraser jag nu gjort under en längre tid!

Den vackraste tiden

Det är tidig morgon och jag sitter i min bil och kör. Världen har nog aldrig varit så vacker som just denna morgon...., eller beror min känsla av det jag känner p.g.a att jag vet att jag inte kan gå ut i det och njuta? Hmmm...- Skärp dig Tammy, säger jag till mig själv. För vilken tur i ordningen, har jag sagt mig själv denna fras den senaste tiden? Vetskapen att jag idag ska sitta inlåst hela dagen på utbildningen, medan livet lever därute? Jag kör förbi ett fält där hararna leker, det ser ut som om de boxas med varandra och jag fylls av skratt.

Vingslag

Telefonerna ringer, larmen tjuter, människor pratar, mailen fylls på med nya mail....., mobilen plingar till, privata mail som jag måste besvara. Jag gör det sen tänker jag..., och sen blir senare och senare blir..., när tid finns?Finns tiden? Självklart! Allt beror på hur man prioriterar sägs det. Jag läser några rader från en författare jag tycker om, ju mindre tid du har i ditt liv - ju mindre fri är du...., och fri..., detta vackra ord, det vackraste ord jag vet..., men vi måste ju göra saker, passa tiden, vi måste ju arbeta, vi måste ju faktiskt en massa. Fast å andra sidan måste jag inte fotografera :)